Sitter här och funderar!!

Satt och tittade på Malou på tv 4 som intervjuade Bingo Rimmer. Jag har väl inte tänkt så snälla tankar om honom innan, tyckte väl mest att han verkade vara en stöddig typ, men efter att ha sett honom i intervjun tycker jag att han hade många bra saker att säga. Som det här att i Sverige så ska man vara så jäkla lagom hela tiden. Ingen får sticka ut från mängden. Och det stämmer ju så jäkla bra. Ta mig som exempel: jag är väldigt pratglad, väldigt sprallig har hög energi och tar mycket plats. Det VET jag! Men vad är det för fel på det då? Jo, för så ska man inte vara, man ska inte ta plats och man ska inte höras. Hur många gånger har jag inte fått höra det. Men varför får jag inte vara som jag är? Ofta kan jag känna att jag inte hör hemma här i Sverige, ibland tror jag att livet skulle vara enklare om jag hade bott i ett annat land. Där man får vara som man är.

Jag läste en artikel en gång om en man som kom hit från England och han sa just det att det är så svårt att lära känna svenskarna. De håller sig liksom på deras egen kant och vill ogärna släppa in nya människor i sina liv. Skumt tycker jag. Men sen är jag en väldigt social person och det är kanske inte heller typiskt svenskt.

Fast sen orkar jag inte hur mycket som helst heller, tyvärr i och med värken. Denna förbannade värk tar över min kropp på ett sätt som jag inte vill. Jag kan känna mig så maktlös i kampen mot den. Den sitter där som en liten djävul som inte vill släppa taget om en. Men än har jag inte förlorat kampen, den dagen jag gör det då lever jag inte längre. Jag ska försöka att ta tag i mitt liv på ett helt annat sätt, måste äta rätt, sova, träna. Men det är inte lätt att få detta att fungera tyvärr. Men jag ska verkligen försöka. Sen kanske jag får ge mig, det kanske slutar med en operation av mina diskbråck för de är faktiskt värst, de och min mage. Men jag ska ringa sjukgymnasterna och se om de kan hjälpa mig först och sen ska jag försöka att vara duktig med maten med. Vi får väl se hur framtiden blir, men jag kommer aldrig att förlora hoppet om att en dag får känna mig så pass stark att jag kan börja leva ett någorlunda normalt liv.....

Vid tangentbordet 
MILLA 

Tar det någonsin slut!!!!

Jag får snart spader....Först fick Andreas öroninflammation, sen fick han vattkoppor, sen fick han halsfluss...Sen fick Louise vattkoppor och då menar jag vattkoppor, helt otroligt hur hon ser ut, man kan inte se ut så.....hon är full från topp till tå. Hon har tom i huvudbotten ner till tom under fötterna. Sen fick hon med halsfluss, hon är såååå sjuk så ni anar inte:( Hon fick medicin i fredags och vaknade i dag med 39 ´graders feber. Herregud, hur dålig kan man vara. Jag fattar inte vad det är som händer i denna familjen. Jan jobbar helgen med så här sitter jag och kan inget annat. Han jobbar 12 timmar med, jag blir TOKIG!!!!!!!!!!!!Man kan nog inte vara mer deppig än vad jag är just nu! Ibland känns det som att vi är förföljda ´med otur....

Så här ser min lilla ängel ut, stackarn:((

Hoppas att ni andra har haft en trevlig helg!!! För här är det SKIT!!!!!!!!!!!