Satt och tittade på Malou på tv 4 som intervjuade Bingo Rimmer. Jag har väl inte tänkt så snälla tankar om honom innan, tyckte väl mest att han verkade vara en stöddig typ, men efter att ha sett honom i intervjun tycker jag att han hade många bra saker att säga. Som det här att i Sverige så ska man vara så jäkla lagom hela tiden. Ingen får sticka ut från mängden. Och det stämmer ju så jäkla bra. Ta mig som exempel: jag är väldigt pratglad, väldigt sprallig har hög energi och tar mycket plats. Det VET jag! Men vad är det för fel på det då? Jo, för så ska man inte vara, man ska inte ta plats och man ska inte höras. Hur många gånger har jag inte fått höra det. Men varför får jag inte vara som jag är? Ofta kan jag känna att jag inte hör hemma här i Sverige, ibland tror jag att livet skulle vara enklare om jag hade bott i ett annat land. Där man får vara som man är.
Jag läste en artikel en gång om en man som kom hit från England och han sa just det att det är så svårt att lära känna svenskarna. De håller sig liksom på deras egen kant och vill ogärna släppa in nya människor i sina liv. Skumt tycker jag. Men sen är jag en väldigt social person och det är kanske inte heller typiskt svenskt.
Fast sen orkar jag inte hur mycket som helst heller, tyvärr i och med värken. Denna förbannade värk tar över min kropp på ett sätt som jag inte vill. Jag kan känna mig så maktlös i kampen mot den. Den sitter där som en liten djävul som inte vill släppa taget om en. Men än har jag inte förlorat kampen, den dagen jag gör det då lever jag inte längre. Jag ska försöka att ta tag i mitt liv på ett helt annat sätt, måste äta rätt, sova, träna. Men det är inte lätt att få detta att fungera tyvärr. Men jag ska verkligen försöka. Sen kanske jag får ge mig, det kanske slutar med en operation av mina diskbråck för de är faktiskt värst, de och min mage. Men jag ska ringa sjukgymnasterna och se om de kan hjälpa mig först och sen ska jag försöka att vara duktig med maten med. Vi får väl se hur framtiden blir, men jag kommer aldrig att förlora hoppet om att en dag får känna mig så pass stark att jag kan börja leva ett någorlunda normalt liv.....
Vid tangentbordet
MILLA
Vet vad det vill säga att inte kunna få vara sig själv, under hela min uppväxt fick jag alltid höra av syrran att man inte kan vara såå känslig som jag osv. Om man är sån så är man ! Det är väl mitt problem. Är inte som du gillar att vara i periferin och betrakta vad som pågår mera än vara mitt i smeten. Tur att man är olika !
SvaraRaderaLåt dig inte nedslås, det finns så mycket avundsjuka, usch och fy !
Ha det gott, vännen !
Kramar
Ja, precis så är det Agneta. Jag säger som du tur att vi alla är olika, sen kan jag känna ibland att män är lite skrämda av mig för att jag är som jag är, därför försöker många sätta mig på plats. Men ha, det kan de glömma!! Mig sätter ingen på plats så det så. Fast visst ibland kan man ju ta illa vid sig och tycka det är jobbigt att få kritik för den jag är. Men snälla bara acceptera mig som jag är eller LÅT BLI!! För jag är som jag är. Punkt. Ha det gott vännen och du med stå på dig och gillar inte folk dig som du är, så skit i dom.
SvaraRaderaKRAM KRAM
Håller med dig!! Varför kan man inte få vara som man är!!!
SvaraRaderaVar så tillbakadragen som ung, vågade inte säga vad jag tyckte och tänkte. Det har jag tagit igen på senare år:)
Kramar
Lena
Hejsan !
SvaraRaderaVad gör du ? saknar dig !
Tycker vi fortsätter vara oss själva, sedan får folk tycka vad de vill !
Kramar
Hej !
SvaraRaderaNu får du ta och pallra dig tillbaka !
Hoppas det är bra med dig, men nu undrar jag verkligen om det är så bra ?????
Sköt om dig !
Kramar