fredag 24 december 2010

JULAFTON ÄR ÖVER!!

Så nu är julafton över hos oss. Barnen sover och är helt färdiga efter att ha lekt hela dagen och kvällen med sina julklappar. De var så glada för det de fick, mina små änglar. Andreas sprang omkring och kramade alla för han var så glad så han nästan höll på att spricka. Louise sa att det var den bästa jul hon har haft. Det är så roligt att se glädjen i ens barns ögon.

Tomten som vi hade var helt suverän, jag tackar vår vän Niklas för hjälpen. Barnen skrek som bara den och hoppade i sofforna av glädje när de såg tomten med sin lykta gå på vägen. Vilken syn det var, så mysigt snö överallt på ängarna runt omkring och så tomten med sin säck. Det är verkligen en riktig jul!

Sen hade vi pappa hemma också,( han är handikappad och bor på ett boende), det var ganska tufft vill jag lova peridvis men vilken tur att jag har en sån underbar man som ställer upp och en helt fantastisk systerson som med hjälpte till. Och syster min som tog nästan allt. Men det är inte lätt för jag orkar ju inte med så mycket i och med min värk och så men jag gjorde så mycket jag tyade. Fast nu känns det i kroppen vill jag lova, bara att städa innan och duka och fixa tar hårt på mig. Och än är det inte slut i morrn blir det storstädning för gud var det ser ut!!! Men, men det är ju bara jul en gång om året och det kändes som att vi gjorde en god gärning genom att trots det var tufft ta hem pappa. Det är ju aldrig roligt för nån att sitta på ett hem på julafton. Så jag hoppas verkligen att han tyckte det var roligt att få komma hit. 

Sen är det ju helt fantastiskt tycker jag att ha familjen samlad vid jul :) Och att få umgås med mina stora syskonbarn är helt underbart. De är helt ljuvliga ungdomar som snart är vuxna, min syster kan verkligen vara stolta över dem. De är så omtänksamma och gulliga vid alla, ställer alltid upp och våra barn avgudar dom och det är inte alls lustigt för det gör vi alla. Just nu längtar jag tills på tisdag då jag får träffa min andra storasyster med sambo, de var saknade i kväll. Så jag hade nästan helt familjen samlad, men bara nästan. Jag hoppas att de kommer nästa år i stället. Men vi får träffa dom på tisdag och det ska bli så roligt.

Hoppas ni andra har haft en lika rolig och innehållsrik jul som jag.
Ha en fortsatt god jul för än är den ju inte slut.
KRAM MILLA

tisdag 21 december 2010

MAGINFLUENSA!!!
Ja, vi har nog världens otur, nu jäklar har barnen fått maginfluensa. Jag blir snart tokig. I söndags natt var jag vaken till kl 5 för Louise började att kräkas. Lilla gumman hon var så ledsen så, men i går så blev hon bättre som tur är. Men så i morse då började Andreas springa på toaletten. Han har sprungit hela dagen, fast nu verkar det ha lungnat sig lite. Hoppas det håller i sig. Nu är det bara Jan och jag kvar. Hoppas verkligen inte att vi blir sjuka!!! Julen knackar ju på dörrn och vi ska alla fira här även pappa ska komma.

Hoppas bara att färdtjänsten kan ta sig ut här, det ska ju blir ett rejält snöoväder här i Blekinge. Ja, vi får väl se men jag hoppas så att det går. Jag tror nog att det ska gå bra, ska bli så mysigt att träffas allihopa. Jag bara älskar julen, allra helst när man får träffa hela familjen. Och inte bara själva julafton även efter ska vi träffas hos lilla mamma (ja, hon ska hit på julen med), men vi tyckte det kunde vara mysigt att träffas hos henne med.

Så snälla håll tummarna för att vi håller oss på benen.
GOD JUL till er ALLA och hoppas ni får NJUTA av ledigheten.
KRAM MILLA

torsdag 16 december 2010

MUSIKHJÄLPEN!!!

Lyssnade i morse på radion, det var föräldrar från Kalmar som var utomlands. Med deras två barn, det ena lite större barnet var försvunnen och föräldrarna sprang omkring och letade. De hade även en liten bebis i vagn och under tiden de sprang omkring och letade så kom det en äldre dam och sa att hon kunde passa det lilla barnet mess de letade. Vad tror ni hände? Jo, hon försvann med barnvagnen. Bägge barnen blev kidnappade, de har ännu inte hittat dom. Fy......blotta tanken får mig att gråta. Världen är en skrämmande plats där barn säljs, utnyttjas, blir slagna, blir barnsoldater.......

Jag måste säga att jag brukar skänka pengar, det behöver ju inte vara mycket det räcker ju med 25 kronor och jag brukar säga att har man råd att köpa god mat, snus, ciggaretter, alkohol, julklappar mm mm så har man nog råd att ge 25 kronor till välgörande ändamål. Tycker i alla fall jag.

Så min uppmanning är att skänk en liten slant till Musikhjälpen mot handlen med barn. Tänk om det hade varit DITT barn.......


tisdag 14 december 2010

SJUK!!!''
Ja, så var det dags igen. Jag är sjuk!!!! Jag vaknade i söndags natt vid halv tre med nästan 39 graders feber. Jag blir tokig....
Magen är med helt utslagen som vanligt, jag fick penicillin i förra veckan för de hittade nåt på mitt halsprov. Och vi diskuterade jag och min läkare om detta att jag inte tål antibiotika. Men hon sa att vi testar denna antibiotika för att det kanske är det som gör att jag får min oförklariga feber som jag har haft i ett halvår ungefär. Men hon sa att hon skulle skicka en remiss till infektion i alla fall. Så vi får hoppas att de hittar nåt.

Men febern som jag fick i söndags var inte samma om man säger så. Men i måndags var jag hos ´min läkare och hon trodde att jag hade fått en virusinfektion denna gången och luftrörskatarr och sen slog antibiotikan ut min mage. Som vanligt. Hon tyckte att jag skulle vara sjukskriven och bara vila nu fram till jul. Jag ska vara ledig mellan jul och nyår och då tyckte hon att jag skulle vila fram till dess så min kropp nån gång hinner vila. Så jag har bara vilat och åter vilat och bara ätit kokt torsk och blåbär och druckit té. Får se hur lång tid det tar denna gången att återhämta mig. Förra gången tog det tre veckor.

Jag blir tokig snart, jag mår så dåligt både psykiskt och fysiskt. Hur mycket ska en människa tåla???? Ibland känns det som att han där uppe måste tycka väldigt illa om mig som hela tiden ger mig det ena efter det andra. Jag bara undrar varför???? Vad har jag gjort för fel??? Jag vet inte jag, men jag har inget annat val än att stå ut annars kan jag lika väl gå och hänga mig men det är väl ingen bra idé kan jag tycka.

Men jag känner ibland sån hopplöshet.
Men jag måste tänka framåt ändå, en dag kommer kanske när även jag får må bra och inte känna mig som jag sitter i fängelse. För just nu är hemmet mitt fängelse.
Människor som inte är sjuka kan nog aldrig förstå hur fruktansvärt det är att hela tiden vara dålig. Det är inte så jävla kul att vara hemma HELA tiden. Jag vill inget hellre än att jobba.

Jag hoppas och ber att jag nån gång kan komma tillbaks. Vad är det man säger hoppet är det sista som överger en. Och jag hoppas......

tisdag 7 december 2010


ETT BARN!

Ett barn som kritiseras lär sig fördöma. Ett barn som får stryk lär sig att slåss. Ett barn som hånas lär sig blyghet. Ett barn som utsätts för ironi får dåligt samvete.


Men ett barn som får uppmuntran lär sig förtroende. Ett barn som får tolerans lär sig tålamod. Ett barn som får uppleva rent spel lär sig rättvisa. Ett barn som får känna vänskap lär sig vänlighet. Ett barn som får känna trygghet lär sig tilltro. Ett barn som blir omtyckt lär sig att känna kärlek i världen.

Jag tycker att denna dikt var så fin och stämmer så bra :)
MILLA






måndag 6 december 2010

Härliga söndag!
(Fast här är en bild från vår härliga lördag i pulkbacken)

I går söndags var vi med farfar på Naturum i Kristianstad, det är en stor nybyggd byggnad som visar ekosystemet i Kristianstad. Jättefint de visade fiskar, insekter och sen kunde man gå upp utanför och titta ut över hela Kristanstad och även titta på fåglar. Fast tyvärr kunde vi inte titta på fåglar i kikare för det snöade helt vanninigt, men det gjorde inget tyckte barnen som var helnöjda med all snön :))


Här är själva bygganden, häftig va?


Här är barnen, farfar och mannen min i bakgrunden, utanför Naturum :)


Här står Louise vid ett bord med vatten och växter där man kunde leta efter småkryp och titta på det i förstoringsglas, väldigt kul tyckte hon:)

Men i dag blir det en vilodag för mig, jag har blivit dyngförkyld, hes, hosta, snuvig och feber:( Så nu blir det sängen för mig hela dagen....
Hoppas ni andra får en trevlig start på veckan, bättre än min, buhu...
MILLA

lördag 4 december 2010

Lördagen har jag och en min underbara vän Lisbet med våra barn spenderat i Långsjön och åkt pulka, så härligt och döroligt:)) Vi vuxna åkte med och jag skrattade så jag höll på att kissa på mig:) Så mysigt så ni anar inte, mannen min och hennes och en annan kompis är iväg i Tyskland och handlar ja, vad tror ni???? Jepp, alkohol...Kvällen ska vi spendera hos dom också. God mat, god dricka och härligt sällskap vad mer kan man begära av en lördag?

Hoppas ni får en trevlig lördag alla ni andra i vårt vackra vinterland.
KRAM KRAM

torsdag 2 december 2010

Usch, ibland känns livet i allmänhet bara jobbigt. Jag är SÅ trött på att inte kunna leva ett normalt liv. Jag orkar inte träffa så många vänner som jag vill orkar inte ens ringa ibland, vet inte om nån känner igen sig.

Men ibland orkar jag bara inte, just nu så vrålvärker min vänstra axel och så är jag svullen hela vägen ner till fingrarna, fast värst är det vid handleden har en stor knuta :( Sen är jag väl extra trött nu för att jag arbetsprövar med, visst det är "bara" 3 dar i veckan 4 tim, men jag är helt jävla slut. Men hela kroppen skriker av smärta......ibland undrar jag vad jag har gjort för ont i mitt liv för att förtjäna detta. Jag önskar att jag hade ork att vara med som "alla" andra, men denna värk hindrar mig i så mycket.


Så där ja, nu var det "färdiggnäll"t för för denna gången, hoppas ni tittar in igen, trots allt "gnällande" .Fast nåt kul hände i dag i alla fall, när jag och barnen satt och åt lite russin så ville Key med smaka och han älskade det, lite skumt men så sött var det :))
Ha det gott där ute i kylan för jag ska hålla mig inom hus och bara GNÄLLA!!!!!!!!!!!!!!!
KRAM MILLA



måndag 29 november 2010

Vilket VÄDER!!!!
Jag bara njuter, vad mycket snö vi har redan. Helt ljuvligt och jag mår faktiskt relativt bra med min värk och det är jag så glad för. Fast ryggen kunde ju vara lite bättre, aldrig får man vara nöjd :) Men jag mår faktiskt bättre nu än jag gjorde i somras för då var det fruktansvärt för mig, jag tålde verkligen inte värmen. Men de säger ju att vissa tål värme och vissa tål kylan bättre och jag är väl den sistnämnde.

Jag har precis varit ute och gått i det underbara vädret med Key, snön lyser av solen, helt underbart vinterväder. Jag kan inte förstå varför alla klagar på vädret hela tiden, men det är nog typiskt svenskt. Visst jag förstår de som inte tål kylan för värk men annars, varför klaga? Man borde ju förstå att vi bor i Sverige och här har vi alla fyra årstiderna och jag älskar alla. Jag menar annars är det ju bara att flytta till ett varmt land i stället. Jag tycker att alla årstider har sin charm, våren med allt som börjar leva igen, helt fantastiskt. Sommaren med bad och sol och härliga sommarnätter. Hösten med svampplockning och alla vackra färger. Sen vintern med denna härliga snön, pulkåkning, varm choklad och elda i köksspisen :) Som sagt alla årstider har sin charm.
Jag kan inte hjälpa i dag känns som en helt underbar dag, jag är bara GLAD helt utan anledning faktiskt och bara det är helt härligt.

Hoppas ni andra har en härlig måndag i vårt vinterland:))
KRAM PÅ ER!!!

torsdag 25 november 2010

God förmiddag ALLA!

Nu ska jag snart ut och plumsa i den goa snön, kroppen värker en hel del men jag måste röra på mig ändå. Jag vet att jag brukar må bättre när jag har gått en runda. Jag håller på att trappa ut min Lyricka men jag vet inte, tycker att har blivit lite sämre. Jag tänkte att jag skulle försöka att trappa ner för att jag är så svullen, men det verkar inte vara därför som jag är svullen så jag får väl försöka att luska ut varför jag ser ut som jag gör. Men jag ska prata med min doktor och se vad hon säger. Men som sagt först ut och gå en härlig runda i den härliga snön.

Sen i eftermiddag ska jag åka till en kompis som jag inte träffat på jättelänge så det ska bli kul! Hoppas ni andra får en härlig dag och ska ni ut och köra så kör försiktigt så att ni kommer hem säkert!

KRAM MILLA

onsdag 24 november 2010

Im BACK!!!!

Hej igen!!
Vad kul att ni har saknat mig, pratade med syrran i går som också undrade varför jag inte har skrivit på länge, svaret är att jag vet inte. Men ibland blir det väl bara så, när det är mycket runt omkring mig. Och nu har jag börjat arbetspröva som Enhetschef och det är kul för det är ju det jag är utbildad som. Än så länge funkar det jättebra, fast ryggen känner jag av lite ibland och sen är jag såååå trött. Men det är väl inte så lustigt kanske.


Kan inte fatta att det snart är jul! Herregud, vad tar tiden vägen. Lite skrämmande tycker jag ibland att tiden går så fort så fort. Julen kommer väl som vanligt att bli kaotisk, julklappar och allt annat som man ska hinna med tills dess. Fast jag kan inte låta bli, JAG ÄLSKAR JULEN!! Jag älskar att julpynta, gör julgodis med barnen och resten av min familj, träffa vänner som man inte träffat på länge. Och sen denna underbara SNÖN!!! Vi har redan snö, jipiiiiiii!!!!!!!!!!! Så mysigt, åka pulka med barnen och elda i kaminen i köket och dricka varm choklad efteråt, finns nästan inget som slår det. Visst är jag så där äckligt positiv. Men jag säger bara som jag känner det, SNÖ OCH JUL I like!!!

tisdag 5 oktober 2010

Sitter här och funderar!!

Satt och tittade på Malou på tv 4 som intervjuade Bingo Rimmer. Jag har väl inte tänkt så snälla tankar om honom innan, tyckte väl mest att han verkade vara en stöddig typ, men efter att ha sett honom i intervjun tycker jag att han hade många bra saker att säga. Som det här att i Sverige så ska man vara så jäkla lagom hela tiden. Ingen får sticka ut från mängden. Och det stämmer ju så jäkla bra. Ta mig som exempel: jag är väldigt pratglad, väldigt sprallig har hög energi och tar mycket plats. Det VET jag! Men vad är det för fel på det då? Jo, för så ska man inte vara, man ska inte ta plats och man ska inte höras. Hur många gånger har jag inte fått höra det. Men varför får jag inte vara som jag är? Ofta kan jag känna att jag inte hör hemma här i Sverige, ibland tror jag att livet skulle vara enklare om jag hade bott i ett annat land. Där man får vara som man är.

Jag läste en artikel en gång om en man som kom hit från England och han sa just det att det är så svårt att lära känna svenskarna. De håller sig liksom på deras egen kant och vill ogärna släppa in nya människor i sina liv. Skumt tycker jag. Men sen är jag en väldigt social person och det är kanske inte heller typiskt svenskt.

Fast sen orkar jag inte hur mycket som helst heller, tyvärr i och med värken. Denna förbannade värk tar över min kropp på ett sätt som jag inte vill. Jag kan känna mig så maktlös i kampen mot den. Den sitter där som en liten djävul som inte vill släppa taget om en. Men än har jag inte förlorat kampen, den dagen jag gör det då lever jag inte längre. Jag ska försöka att ta tag i mitt liv på ett helt annat sätt, måste äta rätt, sova, träna. Men det är inte lätt att få detta att fungera tyvärr. Men jag ska verkligen försöka. Sen kanske jag får ge mig, det kanske slutar med en operation av mina diskbråck för de är faktiskt värst, de och min mage. Men jag ska ringa sjukgymnasterna och se om de kan hjälpa mig först och sen ska jag försöka att vara duktig med maten med. Vi får väl se hur framtiden blir, men jag kommer aldrig att förlora hoppet om att en dag får känna mig så pass stark att jag kan börja leva ett någorlunda normalt liv.....

Vid tangentbordet 
MILLA 

söndag 3 oktober 2010

Tar det någonsin slut!!!!

Jag får snart spader....Först fick Andreas öroninflammation, sen fick han vattkoppor, sen fick han halsfluss...Sen fick Louise vattkoppor och då menar jag vattkoppor, helt otroligt hur hon ser ut, man kan inte se ut så.....hon är full från topp till tå. Hon har tom i huvudbotten ner till tom under fötterna. Sen fick hon med halsfluss, hon är såååå sjuk så ni anar inte:( Hon fick medicin i fredags och vaknade i dag med 39 ´graders feber. Herregud, hur dålig kan man vara. Jag fattar inte vad det är som händer i denna familjen. Jan jobbar helgen med så här sitter jag och kan inget annat. Han jobbar 12 timmar med, jag blir TOKIG!!!!!!!!!!!!Man kan nog inte vara mer deppig än vad jag är just nu! Ibland känns det som att vi är förföljda ´med otur....


Så här ser min lilla ängel ut, stackarn:((
Hoppas att ni andra har haft en trevlig helg!!! För här är det SKIT!!!!!!!!!!!

måndag 27 september 2010

Dagarn bara går!

Jaha, nu var det åter igen länge sen jag skrev, dagarna bara försvinner. Ibland lite jobbigt att tänka på tycker jag hur snabbt dagarna går....
Men här har det varit fullt upp med allt möjligt. Har varit och hjälpt mamma en hel del sen har jag varit och hälsat på pappa, barnens aktiviteter, vänner mm mm.


Och nu har jag blivit förkyld med. Förra veckan var jag hemma för min feber, jag blir tokig på detta. Var hos doktorn och hon tog sju rör med olika blodprover för att se om de hittar nånting. Jag hoppas så klart att de hittar nånting så jag kan få nån bukt på detta en gång för alla.


Och denna veckan, nu har jag blivit så dunderförkyld så nu får jag vara hemma för det. Ja, det ena avlöser verkligen varandra i min kropp. Men thats my life, inget att göra åt det. Hoppas jag blir frisk så fort jag kan så jag kan återuppta min arbetsprövning. För jag vill så gärna tillbaka, längtar tillbaka......

måndag 13 september 2010

Mysig dag!!

I dag har det varit studiedag så barnen och jag har varit hemma. Eller rättare sagt har vi varit iväg hela dagen, först var jag med barnen och en kompis och hennes barn hos en annan kompis med barn (hihi, hoppas ni fattar) och fikade, spelade vollyboll, jättemysigt.
Sen var jag och den första kompisen med barn vid Mörrumsån och gick. Så underbart i det vackra vädret! Så här är lite bilder från det.












söndag 12 september 2010

Barn!!

Herregud, säger jag!!!! I går sa jag att jag tittade på min 4-åriga son som låg och sov och han såg ut som en liten ängel. Han var så söt som bara han kan vara, hjärtat smälter verkligen när jag ser honom sussa så gott. Vissa dagar är de bara underbara och man vet att man skulle göra allt för dom. Att man skulle riskera livet för dom. När de slår armarna om halsen och säger " jag älskar dig mamma, du är den bästaste mamma jag har", då går det inte att förklara vilken kärlek som sprids i kroppen.

Sen vissa dagar så blir man tokig, i kväll höll jag verkligen på att bli det. De skriker och gapar och gnäller, då blir man mer eller mindre helt galen.......jag hade verkligen lust att köra ifrån dom och bara få vara ifred. Vissa dagar så har man liksom inget tålamod med dom....

Men det är tur att man älskar dom som bara en mamma kan göra, de är det bästa jag har och de älskar jag av hela mitt hjärta. De är det vackraste som finns och jag är så glad att just jag är deras mamma.

MEN VARFÖR  MÅSTE DE VARA SÅ JOBBIGA DÅ!!!! Hihihh

lördag 11 september 2010

Vilken härlig dag trots allt!!

Dagen i dag har spenderats med min syster och syster dotter och med lilla mamma:) Först var vi och fikade hos syrran jag och barnen, mysigt som vanligt. Jag tror att mamma tyckte det var roligt att följa med hon kommer ju inte ut om inte vi tar ut henne längre:( Men i dag tror jag att hon njöt och fick lite annat på tankarna med mina små gulltroll. Det är ju liksom lite fart och fläkt i dom och tysta är väl synd att säga att dom är. Men härliga är dom! Louise tog mormor i hand och ledde henne över gatan omtänksam det är hon i alla fall, liten som hon är. Andreas förstod inte riktigt det där med att mormor inte ser, hon tittar ju liksom, svårt för en fyåring att förstå.


Sen var jag och mamma på lekplatsen med barnen, dagen avslutades med ett Macdonalds besök och just nu sitter jag i soffan helt slut, men dagen har varit jättehärlig. Och magen den känns bättre fast lite ont det har jag fortfarande och febern den är där som vanligt. Men dagen har ändå varit underbar, det är fantastiskt vilken familj man har ändå. Jag är så glad att jag har dom och jag älskar dom alla så mycket!



Barnen skrattade så de tjöt när de gungade, Andreas kittlade Louise och hon skrattade som bara hon kan:)

Min älskade lilla mamma och min älskade Louise på lekplatsen!










fredag 10 september 2010

Livet!

Jag sitter här och undrar vad livet går ut på! När man som jag ständigt mår dåligt så kan jag känna att livet rinner förbi mig alldeles för fort. Nu går jag omkring här med en fruktansvärd magont, jag blir snart tokig känns det som. Vet inte vad jag ska göra, det är min ulcerösa som spökar vet jag. Fast jag brukar inte ha så ONT. Men vi får se om det lägger sig.....


Det har ju varit så mycket omkring mig med mamma som inte ser och sen pappa som sitter på ett boende och den nya jobbet. Jag vet inte varför men ibland kör verkligen allt ihop sig.


Det jag undrar för mig är vad ska jag göra, jag hade eller rättare sagt har så många planer med mitt liv. Jag skulle vilja börja träna med hundar igen, skulle vilja gå med i en kör och börja sjunga igen, skulle vilja börja träna. Framför allt börja träna på ett gym. Jag älskade att träna och jag skulle vilja göra det igen, vet att jag mår bättre då, vet att värken blir mindre. Men JAG KAN JU INTE!!!!!!!!!!!!!!


Det gör mig så förbannad och framför allt så ledsen. Jag orkar inte ens träffa mina vänner, orkar inte ringa för jag har så jävla ont i magen, framför allt på kvällen. Låg i såna magplåger i går så jag kunde nästan inte andas. Och mentalt är jag helt slutkörd. Så hur FAN ska jag kunna leva!!! Jag vill så gärna göra allt detta men det går ju inte. Jag kan inte träna på grund utav min oförklarliga feber, kan knappt röra mig för min mage......JAG BLIR TOKIG!!!!


Så ibland undrar jag faktiskt varför man ska leva överhuvudtaget, finns det någon mening med att leva så här?? Jag hade så många planer för mig, jag skulle jobbat, jag skulle ha ett aktivt socialt liv. Visst ibland när jag mår bättre, hittar jag på saker, träffar vänner och så, men de alla månader som jag är sjuk per år känner jag bryter ner mig både fysiskt och psykiskt. Dessa dagar har varit tuffa ska jag säga, men jag måste för min egen skull och min familj rycka upp mig. Men det är inte lätt............


Men så är väl livet, en ständig kamp om allt.....
Jag vet så väl att andra med har det jättetufft, jag är inte okänslig för andra absolut inte! Alla har vi väl våra kors att bära antar jag. Andra jobbar och tycker det är pest för man inte hinner med något hemma, jag vet, jag vet. Men det enda jag BER om är att få vara FRISK!!!!!!
Så det var min "dagliga" klagan. Annars är det som vanligt, pappa dålig, mamma dålig, syrran dålig och jag är dålig!!! Vilken familj va???? Livet, livet, livet.............

söndag 5 september 2010

Så trött!!!

I dag har jag och Jan hjälpt mamma att flytta. Ja, en kompis till syrran var gullig och hjälpte till att bära de tunga möblerna. Som tur är, så skönt med så snälla människor. Så nu är det färdigt, ja, eller möblerna är flyttade och allt annat med. Men nu är det allt plock ´kvar och det lär ta tid. Men det får det göra helt enkelt. Och kroppen min känns som den ska gå av i bitar av värken men jag ska in där i morgon med och hjälpa till. Fattar inte riktigt hur jag ska orka men, det får jag göra på nåt sätt. För mammas skull. Ska försöka att hjälpa henne så mycket jag kan nu, för det behöver hon verkligen. Jag tycker så synd om henne. Men som sagt så ska jag och mina syskon vet jag hjälpa henne med så mycket vi kan. Jobbigast just nu är att hon bara gråter. Man vet inte riktigt vad man ska säga till henne, det känns liksom som man ljuger när man säger att allt ordnar sig, för jag tror inte att det gör det denna gången. Och det gör mig med så ledsen, jag trodde verkligen att allt skulle blir bättre nu när hon fick sin lägenhet i stan. Men det verkar bara bli jobbigt nu, när hon inte kan se. Ibland undrar jag om livet verkligen ska vara så här, bara elendä hela tiden. Men jag hoppas och ber att det nån gång ska vända för denna familjen.

Men nåt som är härligt med denna dagen är min underbara och fantastiska vän som jag har. Inte nog med att hon passade våra barn från 10 till 18 i dag, utan när jag kom och skulle hämta barnen då hade hon gjort godis till mig. Jag får nämligen inte äta vanligt godis utan bara äta marsipan och riktigt mörk choklad och när jag ska hämta dom så kommer hon med en burk full med godis som hon hade gjort till mig. Marsipanpraliner som var så fina och så goda. De var verkligen gjorde med omsorg. Är hon inte fantastisk så säg. Då börjar man liksom tro att det finns nåt gott i denna värld. Hon tänker alltid liksom ett steg mer än vad alla andra gör. Hon sa att hon tyckte synd om mig som inte fick äta nåt gott och då gör hon detta till mig. Till råga på allt så sköter hon ett helt hushåll, två små barn, jobbar LÅNGA dagar och mitt i allt detta så tar hon sig tid att göra godis till mig. Jag kan knappt med ord beskriva vad hon betyder för mig. Hon är den bästa man kan tänka sig. Nåt gott måste jag ha gjort för att förtjäna en sådan vän som hon.

Hoppas verkligen att alla har en sådan vän!!
Hoppas ni får en härlig start på veckan.
KRAM MILLA

lördag 4 september 2010

Hur mycket ska man orka med??

Ja, jag skulle försöka att skriva nåt här varje dag, men det sket sig kan man säga. Sen jag skrev så har det som vanligt hänt en del i mitt liv och inget roligt.
I förgår var jag tvungen att köra in lilla mamma till akuten, för hon kunde inte se. Och så klart var det inget roligt besked man fick. Hon har redan tappat synen på det ena ögat, för där har hon haft en blödning på gula fläcken och försökt att spruta ögat för detta, men det gjorde ingen nytta så hon ser bara ljus och mörker på det ögat. Och vad händer nu då?? Jo, hon fick en likadan blödning på det andra ögat, så hon är i princip blind nu. Hon ser ljus och mörker och konturer men inga ansikten, kan inte läsa, kan inte se på tv, koka kaffe själv mm mm. Och vi som är mitt upp i hennes flytt.


För 10 månader sen så fick pappa en massiv stroke så han är förlamad på hela vänster sida, så han är på ett boende, 68 år bara. Och där står mamma med huset och allt själv. Och nu har hon äntligen fått huset sålt och vi syskon ska hjälpa henne med flytten. Eller rättare sagt så är vi mitt uppe i den. Och så tappar hon synen. Jag blir snart tokig!!!!!!!!! Hur mycket ska hon/pappa och vi syskon mäkta med......
Så just nu är allt upp och ner. Jag blir så ledsen för hennes skull så ni anar inte. Jag skulle vilja bo med henne och hjälpa henne med allt. Lät så sorgset när hon sa till mig i går att "jag visste inte vad klockan var när jag steg upp, utan fick sätta på radion för att veta". Så nu sitter hon där. Vi ska verkligen försöka att hjälpa henne på bästa sätt, men sen har vi ju alla våra liv att ta hand om. Usch, ibland är livet inte rättavist!


Jag känner att jag är helt slut, kroppen och huvudet är inte på topp ska ni veta. Jag känner mig helt jävla slut! Det är tur att man inte vet hur livet blir för då skulle det nog ibland vara outhärdligt.


I dag har jag och mamma varit och gratulerat pappa som fyllde år. Han var så glad att vi kom, men han var så trött hela tiden, han sov nästan hela tiden vi var där. Det är jobbigt att se någon som alltid har varit igång och på språng hela livet, ligga och tyna bort. Och nu mamma med......jag är bara ledsen.......


MILLA

onsdag 1 september 2010

Varje dag!

Jag har bestämt mig att från och med i dag skriva här varje dag. Tycker det kan vara kul att ha denna sida som en dagbok. Och berätta vad som sker i mitt liv.

I dag är jag tyvärr hemma från jobbet. Barnen är sjuka, förkylda och hostiga:( Tråkigt med tanke på att jag har jättekul på jobbet. Det går jättebra för mig, jag stormtrivs, barn är ju bara så härliga och personalen är super härliga. De låter mig verkligen vara med i verksamheten. Och det är jätteroligt.

Det bästa är också att jag känner att jag inte blir sämre, än så länge i alla fall. Jag är inte bättre men inte sämre heller. Höften och ryggen värker som bara den och övriga kroppen med. Men som sagt det är som vanligt. Däremot blev jag lite rädd för att förra fredagen rasade min mage ihop. Jag började blöda och sprang på toa som bara den. Men då bestämde jag mig för att ändra min kost. Och det har fungerat, jag hoppas bara att det fortsätter också. Däremot är jag väldigt trött, men det är ju inte så lustigt när man inte är van att ha såna rutiner. Lämna barnen och sen iväg, det är man inte van vid. Men så är nog livet för de flesta.

Jag är ändå lite nervös för sista oktober sen får jag inte mer ersättning....då är det bara att hoppas att jag orkar....
Men nu ska jag först och främst koncentrera mig på att öka upp timmar så nästa vecka ska jag öka med 2 timmar, till 12 tim/vecka. Jag håller tummarna för mig själv att jag klarar det.
Ha det gott alla
Kram MILLA

måndag 23 augusti 2010

Ytterligare ett lustigt symtom:(

Jag har fått feber!!! Detta hade jag förra hösten och förra igen och nu är det tillbaka som ett brev på posten. Jag får feber så fort jag gör nånting, städar, fönar håret, går en runda, stressar det minsta, så hoppar febern upp till mellan 38.1-38.4 och jag fattar som vanligt ingenting. Så i dag måste jag ringa doktorn och försöka att få nån klarhet i detta.
Jag var hos doktorn förra hösten, men som vanligt med mig hittade de inget som kunde ge en förklaring. Men jag får väl gå tillbaka i dag så får de ta ALLA prover som finns och hittar de ingenting så får de skicka mig till infektion. För jag känner att jag måste få ett svar. Problemet är att jag blir ju så jäkla trött hela tiden och så blir jag på dåligt humör, stackars barnen. Tyvärr, så är det på dom jag blir arg när jag mår dåligt när de håller på och bårkar eller inte lyssnar, men det är ju så svårt för dom små stackarna att förstå att jag är sjuk.

Men jag hoppas att jag snart får ett svar, ska börja arbetspröva i morgon på dagiset, syskonavdelning. Jag undrar ju hur det ska gå, lite jobbigt att jobba när man har feber, men jag har nog inget val......fk har ju inte så där mycket tålamod precis. Jag blir ju snart "friskförklarad" antar jag, har bara min ersättning t o m sista oktober, sen ska jag nog vara frisk, eller hur?? Jag blir tokig, i dagens Sverige med denna regering så ska ALLA jobba, så är det bara. Jag hoppas och ber att det blir regeringskifte i september. För annars vet jag inte hur jag ska överleva. Jag får väl flytta till en hydda i skogen, heheh:))

Men nu ska jag koncentrera mig på att få en förklaring till febern...
Ha det gott alla!
Kram MILLa

söndag 15 augusti 2010

Vår härliga kräftskiva!!

I går kväll/natt hade vi en kräftskiva för goda "grannar", gamla och nya vänner:) Vi hade så jäkla roligt, arton personer var vi. Jan och jag plus några goda vänner hjälpte oss att föreberada festen. Vi bjöd på mat och stod i sju timmar o lagade den. Plus alla goda kräftor och mycket goda snapsar hihi :) Men det gick faktiskt bra, har inte så där jätteont faktiskt. Lustigt nog!

Sen hade vi femkamp, tjejerna mot killarna, så roligt var länge sen jag skrattade så. Men nästa gång ska jag nog ha en visselpippa för det är inte lätt att överösta så många fulla o glada människor. Sen hade en kompis varit snäll och fixade en badtunna, så vi badade VARMT, sen ner till vår pool för att svalka oss. Jan och jag kom i säng vid fyra i morse, men trots att jag bara har sovit i fyra timmar känner jag mig helt okej. Som sagt en helt underbart rolig och härlig kräftskiva.

Känns som en jättebra avslutning på denna sommaren!

Här sitter vi på vår altan, under ett partytält, så mysig och härlig stämning:)


Ja, här äts det kräftor och pratas hej vilt:)


Femkampen många SKRATT:))

måndag 9 augusti 2010

Sån smärta!!!

Ja, nu var det länge sen jag hörde av mig igen, men som sagt det blir så på sommaren. Vi har varit iväg på Skara sommarlande med vänner, barnen var helnöjda, ska lägga upp bilder på det senare :)

Men just nu känns det så jobbigt, jag har så fruktansvärt ont, så jag blir snart knäpp :( Ryggen känns som den är avslagen och höften med. Frågan är om det är mina diskbråck som spökar eller vad det är, men det gör så j....... ont. Jag vaknar av smärtan i ryggen varje jäkla morgon, sen får jag försöka med mycket möda att ta mig upp, sen halta ner för trappan och proppa i mig, tramadol, alvedon och lyrika för att stå ut. Sen krabbar knäna med, de vrålspränger de med, ja, hela kroppen skriker av smärta. Jag är svullen som bara den, benen, armarna, handlederna, min ulcerösa spökar med hela tiden. Fattar ingenting men jag är så mycket sämre denna sommaren än jag brukar vara. Ont i nacken, huvudet och så har jag fått feber med. Är det nån av er som har fått feber av er värk föresten? För läkarna fattar inte varför jag får det. Men de fattar ofta ingenting.

Som sagt det har varit en SKITSOMMAR om jag tänker på hur jag mått. Men jag har spenderat mycket tid med barnen och vänner och trots värken har det varit en mysig sommar på det viset. Men jag är rädd för hur jag ska orka att börja jobba, men jag VILL så gärna ska börja arbetspröva på en förskola på en syskonavdelning. Hoppas så att jag klarar det. Ska verkligen försöka....
Hur mår ni andra då, är ni med sämre? Ibland känner man sig så ensam med sina problem....

Milla

söndag 25 juli 2010

Lite bilder från sommaren!!

Trött son:)) Så gullig somnade framför tv:n :)

Här är barnen vid den "lilla" poolen de hade sååå kul!!














Här visar mannen min upp fisken som han fångade i en av barnens håvar! Kan ni fatta vi var iväg med barnen och farfar och badade i Krsitanstad och han satt på bryggan med håven i vattnet och helt plötsligt simmade en fisk in håven. Döhäftigt tyckte barnen så klart!
Jag och barnen följde våra kompisar hem och L cyklade och så klart så trillade hon rejält och skrapade upp nästan hela sig, hon var såå ledsen och ropade efter pappa, av nån anledning så är det så att när våra barn slår sig är det bara pappa som gäller. Till pappas stora glädje!! Och pappa kom som den räddande änglen och fick ta hand om alla såren.
A älskar att åka karuseller och allra helst bilar! Fast nu har J varit iväg med sonen på motrorcrosstävlingar så nu vill han köra det också :) Han är SÅ grabbig, han älskar traktorer, bilar, motorcyklar ja, allt som har en motor, hihihi :) Han är så söt!!
Dottern i kyrkan på hennes avslutning! Tänk i augusti börjar hon första klass, min stora underbara tjej!!!
L och jag på hennes 35-års fest! Så roligt det är inte ofta som vi småbarnsföräldrar får gå på fest så det var verkligen roligt att bli "utsläppt på grönbete" hihi :))
L:s fest var på en sådan underbar plats så det går knappt att beskriva, stugan låg vid en sjö och på kvällen kom det in dimma som låg över sjön, det såg ut som något från "Sagan om ringen". Så vackert så det tog andan av en!

Vi brukar gå vid Mörrumsån jag och barnen med Key, där är det helt underbart vackert!
Här klipper J och A gräset, sonen älskar att göra typiskt "manliga" saker med pappa!!! Min pojkar jag älskar dom så mycket!!! Jag är så glad över min familj och lycklig över att jag har en sådan underbar man som ställer upp för mig i alla väder!! Jag har verkligen haft tur. Det finns nog inte så många som ställer upp så mycket för sin fru som han gör!!! TACK min älskling för att du finns i mitt liv!!!!











lördag 24 juli 2010

Fest har det varit!!!

Denna vecka har det varit fullt upp men ack så roligt :) I onsdags var jag o en kompis på Östersjöfestivalen i Karlshamn, först var vi och shoppade loss hela dagen och gick i marknadsstånden. Sen på kvällen gick vi ut och festade lite grann och sov hos lilla mor till torsdagen. Sen var vi ute hela torsdagen också på stan vi åt gott och drack och skrattade som aldrig förr. Det var så roligt och skönt att få vara lite vuxen och inte bara vara mamma hela tiden. Så nu har jag haft min lilla lillsemester. Sen var jag ute i går kväll och festade lite med en annan kompis och det var också jätteroligt. Det är alltid lika roligt att umgås med sina älskade vänner. Men i dag känns det att jag har varit ute och svirat. Kroppen värker som aldrig förr, men det var liksom väntat men som sagt ibland är det värt det för att få vara lite "normal" ibland. Men i dag har det varit vila för lilla mig, vila och försöka att återhämta mig så gott det går. Och snart väntar sängen, ska bli så skönt, så skönt...............

måndag 19 juli 2010

Är det nån som är som jag???

Jag undrar så ibland om det är nån som är som jag???? Blir ni sämre i denna värmen? Har ni ont från topp till tå? Ont i huvudet konstant? Sån är jag just NU!!! Jag fattar ingeting, jag brukar bli bättre på somrarna, i alla fall de andra åren, jag brukar må bättre när det är varmt ute. Jag fattar ingenting. Vad är det frågan om? Huvudet har bultat i flera veckor nu, sen denna värmen kom. Ont i nacken, jag svullnar om händerna, handlederna, benen, fötterna mm mm. Jag blir snart tokig. Är jag i väg och badar med barnen så är jag helt jäkla totalt slut på kvällen. Vad är det som händer? Jag är lite orolig över min arbetsträning, som jag ska börja med den 23 augusti på ett dagis, syskonavdelning. Tänk om jag inte reder ut det heller? Vad ska jag göra då? Men det måste finnas något jobb för mig med. Eller? Vad vet jag......
Hoppas i alla fall att ni där ute kan njuta av solen och värmen mer än vad jag kan göra....

MILLA

måndag 12 juli 2010

HÄR ÄR JAG!!!

Jaha, nu är jag här igen :) Vad kul att ni har saknat mig! Det har varit såna intensiva veckor här, semester ja, men mycket hela tiden. Vi har flygit och farit som bara den, solat och badat varit iväg med vänner, vänner har varit här mm mm. Sen på kvällarna har jag varit helt jäkla slut, så nån dator eller TV har det inte blivit mycket av. Så denna sommar blir det tyvärr att jag bara skriver när jag orkar. Just nu är jag helt slut i kroppen :( Men jag har i alla fall haft roligt :) Ibland får man faktiskt bita ihop tycker jag och många ggr gör jag det med. En del säger till mig att jag ska ta det lugnt när jag vet att jag blir så sjuk, men ibland känner jag att jag måste få LEVA med....och denna sommar än så länge har jag verkligen levt. Fast hela kroppen skriker just nu av smärta, så i dag ska jag sätta mig på min massagedyna och försöka att få ryggen okej igen. Just nu så är jag så svullen på höger sida av min rygg så man känner knappt min ryggrad. Aj, aj, aj, jag får nog ta några dagar i mellan och vila också.

I dag skulle vi har varit på Tosselilla med vänner men vi beslöt att stanna hemma i dag :( Det har nämligen varit ett sådant fruktansvärt åskväder här i natt. Det blixtrade från tre håll samtidigt, och vid tolvtiden i natt så slogs strömmen ut. Jag var helt hundra på att det slog i vår ena balkong, men jag såg inget efteråt. Men sonen vaknade och var så rädd så han skakade, jag tyckte så synd om honom. Vi kunde inte lugna honom, men alla var faktiskt rädda, så vi tog ner barnen från övervåningen så i dag är de väldigt trötta. Så tyvärr så ställde vi in det. Fast våra vänner åkte ändå, hoppas att de slipper i från regnet och åskan bara, det kunde komma in över Skåne såg jag på vädret i dag. Men som sagt jag hoppas de har trevligt ändå. Vi åker dit en annan dag. A var så rädd så J fick följa med honom upp och sova nu på morgonen, så vi får väl se men jag tror att vi får ett barn som tyvärr kommer att bli fruktansvärd rädd för åskan. Men det var otäckt, jag har bara varit med om två såna här åskväder innan. Och bägge gångerna så slogs vår ström ut. Fy, vi satt och tittade ut och såg tre blixtrar samtidigt runt vårt hus. Man kände sig lite liten om man säger så. Så i dag blir det en lugn hemmadag, det känns som det behövs om man säger så, fast vi kanske hittar på nåt i eftermiddag om barnen vill.....hihi :))

HA DET GOTT ALLA SÅ HÖRS VI OCH TA DET LUGNT NU I VÄRMEN!!!
KRAMAR MILLA

onsdag 30 juni 2010

Det var länge sen!!

Nu var det ett bra tag sen jag skrev nåt här, men nu äntligen fick jag tummarna loss :) Det har varit fullt upp här med förberedelser inför midsommarfesten som var vi hade här, 8 vuxna och 8 barn, fullt hus men så roligt vi hade :) Sen har dottern fyllt sju år så då var det mycket kring det med. Och så fick hon sina älskade marsvin. Jag köpte en hona och en hane, så söta så är de. Just nu är mannen ute i garaget för att göra en STOR bur som L ska ha på sitt rum. Annars är de ute när vädret tillåter, men vi har ju högsommar värme så de är ute för det mesta. Jag ska lägga upp lite bilder sen så att ni får se de små liven. Vi fick i alla fall världens gladaste sjuåring :)

Jag har faktiskt inte orkat att sitta här för jag har varit så jäkla slut helt enkelt. Det är roligt att ha folk hemma men det tar mycket på min kropp. Det känner jag och nu har jag börjat med akupunktur för mina knän. Allra helst sitter värken i knäna och höften och ryggen, men han sa att vi skulle börja med nåt och då blev det knäna. Och det gör sååå ont just nu, jag har inte känt något speciellt innan men i går var det fjärde gången som jag fick akupunktur och i går kväll och i dag gör det så vansinnigt ont, men det ska det väl göra antar jag. Jag hoppas bara att det hjälper med. Vi får väl se, jobbigt är det för jag har så svårt att sova för värken. Och trött är jag HELA tiden, vet inte varför men det känns som att jag skulle kunna sova dygnet runt. Så de är därför som jag inte har skrivit på länge för jag är helt enkelt för trött. Aj, aj aj, det spränger i mina knän, nej, dags för lite smärtstillande. Ha det gott alla så länge och njut i det fina vädret, det ska jag.......
KRAM MILLA

onsdag 16 juni 2010

Marsvin!!

I dag ska jag köra i väg till djuraffären och köpa två marsvin till vår dotter som fyller sju år nästa vecka. Vi kommer att ha världens lyckligaste sjuåring :)) Hon är verkligen en sån djurvän så jag är överygad om att hon kommer att pyssla med dessa marsvin som ingen annan. Hon har så länge velat ha ett djur och vi har sagt nej, hela tiden, så hon kommer att bli helt chockad när hon ser vad hon kommer att få. Jag bara älskar att ge mina barn något som jag vet att de verkligen vill ha. Att se deras glädje i deras små ansikten är verkligen helt underbart :) Vi har ju redan en hund och MÅNGA katter men de är liksom inte hennes, hon vill ha ett djur som är bara hennes. Och det kommer hon att få. Jag ska lägga upp lite bilder sen i nästa vecka på de små liven. Jag ser och också fram emot att få lite mer djur. Jag ÄLSKAR djur.....

I dag skiner solen som bara den så först blir det att slänga sig i solstolen ute, jag är ganska fördärvad i min kropp efter att ha putsat fönster, mitt dumma nöt.....men i dag ska jag vila. Värme funkar så bra för min värk. Hoppas att den underbar solen skiner länge denna gången :))

Ha en bra onsdag alla!!
KRAM MILLA

söndag 13 juni 2010

Lite foton!!

Tänkte bara lägga upp lite foton på lite allt möjligt, mycket nöje :))


Jag och L som är en helt fantastisk vän, hon har varit ett otroligt stöd för mig. Hon lyssnar alltid och bryr sig verkligen, jag är så glad att hon finns i mitt liv :)) Vi har bara känt varandra i ca tre år men det känns som vi har känt varandra hela livet :))




Här är jag och L med våra barn och går utanför Sweden Rock med barnen, jättemysigt barnen fick lite prylar och de var jättenöjda, kryllade av människor men det var väldigt lugnt måste jag säga :))








Och efter Sweden Rock var det lite "party" för oss med hemma hos L med familj. Karlarna ville inte följa med utan de var hemma och hade redan börjat på festen :)) Jag drack Mojito, gott men farligt hihi :)) Sen bjöds det på marinerat hjortkött, som de grillade, jag åt som jag inte hade sett mat förut. Och här är då L i farten med maten och med tanke på Sweden Rock tyckte vi att denna bild passade, haha :))



Vår lille son ville så gärna ha snickarbrallor och i går fick han det från L, han blev SÅ glad :)) För han älskar att jobba med pappa (fast i bakgrunden syns L:s man, min fastande inte på bild, hahah) och just nu tidigt på morgonen har han byxorna på sig och är nu ute och krattar, så söt så!!

HA EN UNDERBAR SÖNDAG ALLA!!!!

KRAMAR MILLA

fredag 11 juni 2010

Min arbetsprövning!!

Jaha, nu är det klart att jag ska arbetspröva till hösten i stället. Och det känns väl okej. Jag tänkte först sätta igång med arbetsprövningen redan nu, men sen så kände jag att min kropp nog inte orkar med det just nu. Jag har i alla fall varit hos arbetsteraupeten och fått lite handledskydd och en kudde för min rygg. Sen fick jag en sån där griptång för att ta upp saker från golvet, för på morgonen så är jag så stel och har så ONT så jag kommer helt enkelt inte ner till golvet. Sen ska jag till sjukgymnasten nästa vecka för att se om det finns något som han kan hjälpa mig med. Det blir nog bra tror jag. Jag är nog ändå trots smärtan en obotlig optimist. Och det är väl bra det, jag tror att det är det som har räddat mig många gånger. Jag faller snabbt till botten men har faktiskt alltid på nåt sätt tatt mig upp igen. Det blir nog bra arbetsprövningen till hösten, ska göra allt som finns i min makt för att bli "lite" bättre så jag orkar jobba. FÖR JAG SKA JOBBA!!!!!!

Jag tror att det blir på något fritids eller förskola, har jag tänkt mig. Jag tror själv att jag behöver något mer rörligt arbete klarar inte att sitta stilla länge för min rygg allra helst. Vi får väl se vad det blir men jag ska i alla fall försöka.

Längtar tills i morrn då vi ska träffa goda vänner för grillning, fast först ska jag och kompisen + våra barn köra ner till Sweden Rock i Norje för att gå utanför. Det är massor med stånd med allt möjligt att titta på, nåt som är bra är att det inte är några karuseller, för de blir man ruinerad på. Fast det lär nog gå pengar ändå om jag känner mig själv rätt. Fatta hur stort det är där nere, 33 000 besökare!!!! Häftigt!

Hoppas ni med får en trevlig helg:)))
KRAMAR MILLA

torsdag 10 juni 2010

Sweden Rock!!!!

Här är det dunka dunka hela tiden, man hör musiken nästan lika bra här som om man hade varit där. Det är säkert jätteroligt en jättefest men stackarna som är där, vilket väder :( Här regnar det så fint så och kallt är det för att vara i juni 12 grader och kl är nästan 21. Inget skoj alls, jag vill ha tillbaka värmen som var förra helgen och bara ligga på vår altan och ha det gott. Då mår jag som bäst, när det är varmt och skönt. Får väl se om det blir nån sömn i natt, svårt att sova när man hör hårdrocksmusik så fönstrerna skallrar. Men som sagt det är bara en gång om året och är slut på lördag så det är väl bara att försöka att stå ut, hihi.

I dag har jag varit hos en kompis, roligt som vanligt, skratt och lite skitprat alltid kul!!! Men det är lite det fina tål jag är helt slut när jag har varit iväg så, men det var det värt för det var så roligt!!! Nästa gång vi ses kanske inte blir förrän midsommar. Men då blir det fest!!!!!

MILLA

onsdag 9 juni 2010

Acceptera!!

Jaha, vi får väl se hur det går med arbetslivet. Sen den måndagen har livet känns lite upp och lite ner. Ibland känner jag mig glad och tänker att det finns så mycket att leva för och ibland när den förbannade värken sätter igång så undrar jag om jag någonsin kommer att acceptera den.

Just nu i dag har jag fruktansvärt ont. Min colit artrit gör att varje led värker och bultar oavbrutet. Mina knä och handleder sprängvärker. Mina tarmar blöder så det tar jag medicin för igen och igen. Diskbråcken strular med nu för tiden, i dag strålar det ner i höger ben. AJ, aj,aj...................

Vi får väl se hur det går med arbetsprövningen.
Det jobbigaste är att jag aldrig kommer att acceptera att jag är sjuk, det vill jag inte för då känns det som att sjukdomarna har vunnit över mig och det vill jag inte tillåta dom att göra. En del säger att det är klart att du måste lära dig att ta det lugnt och så och det är ju så jävla lätt att säga. Jag menar det hjälper ju inte att jag vilar och sover eller går eller står eller sitter, jag har lika jävla ont ändå. När ska de fatta!!!!! Men visst sen visar jag alltid upp min glada "fasad", ALLA säger alltid "det är helt otroligt att du kan vara så glad ändå", men hallå det är jag inte. Inte innerst inne, innerst inne är jag så avundsjuk på alla som måste stressa iväg till sitt jobb och som är trötta på kvällen för att de har jobbat. Jag VILL med vara trött för att jag har jobbat. Jag hade varit så lycklig över att vakna SMÄRTFRI en enda morgon och stressa iväg till jobbet. Det är nog svårt för andra som är friska att förstå att jag vill det. Jag vet en som är reumatiker som jobbar 10 tim/vecka och när hon skulle gå hem på förmiddagen så säger en av hennes arbetskollegor "vad det måste vara skönt att gå hem så tidigt, jag ska jobba hela dagen", vet ni vad hon svarade då? Jo, "JAG JOBBAR GÄRNA HELA DAGEN FÖR DIG OM DU TAR MIN SMÄRTA". Jag tyckte det var en klockren kommentar. Visst var det? Men som sagt det är nog svårt för andra att förstå. Och i och med att jag alltid är glad och positiv så verkar det vara så svårt för andra att liksom tro på mig. Det känns lite som att de tror att jag kanske inte är så sjuk som jag säger att jag är. Men hallå!!!!!! Livet för mig eller för dom som är runt mig blir ju inte lättare av att jag går omkring och haltar och skriker av smärta eller klagar HELA tiden. Det hjälper ju liksom inte ett dugg. Det ända som händer är ju att människor tröttnar på att höra om sjukdomar hela tiden. Ja, jag vet inte, dom jag "gnäller" mest för är min familj, syskon, mamma och min man. Men som sagt ONT har jag hela tiden, varje sekund jag andas. Sen har jag mer eller mindre ont, i dag har jag mer.


Ja ja, vi får väl se vad framtiden utvisar. I går var jag hos en kompis och pratade lite skit, alltid kul. Och i morgon ska jag till en annan kompis och prata lite till. Lika mycket som jag skriver lite mycket pratar jag. Men jag bara ÄLSKAR det, hihi :))


Hoppas ni inte tröttnar på allt tjat om lilla mig, men det är så skönt att få skriva av sig. I dag börjar Sweden Rock här nere i Sölvesborg, jag hör musiken t o m hit. Dom får nog roligt fast tyvärr så regnar det och det ska fortsätta regna, hoppas de tog med paraply:))


Här är lite bilder på vår altan jag tycker den blev jättefin!! Han är så duktig min lilla man. Jag kan ju trösta mig med att jag kan sitta på vår altan i sommar och bara njuta :)))
Sen är det lite bilder på vår dotter vi var och gick vid Mörrumsån med vovven och hon poserade så fint så!!




torsdag 3 juni 2010

TACK!!

Jag vill bara tacka alla mina vänner och min familj för allt stöd jag har fått, nu när mitt liv har kört ihop sig :)) Vad skulle jag ta mig till utan er, tack för att ni finns i mitt liv!!

KRAM MILLA

tisdag 1 juni 2010

LEDSEN, SÅ LEDSEN.........

Jaha, då var det som vanligt helt kört. Jag började min nya arbetsprövning i går hos FK som handläggare för aktivitetstöd. Jag skulle gå en utbildning på tio dagar HELTID. Sen skulle jag vara där tjugo timmar i veckan. Jag var såååå nervös, det var det ända jag tänkte på och pratade om HELA tiden. Men för mig var detta en jättestor grej. Jag har ju inte "jobbat" på snart sju år så för mig var detta jättestort. Och så i går var jag där för första gången, det var jätteroligt men mycket, men jag kände verkligen att jag skulle klara av det, mentalt sett. Arbetskollegerna var hur trevliga som helst. Och jag kände mig så taggad. När jag var där så kände jag av min rygg och mina diskbråck, ja även min fibromyalgi kändes i hela kroppen, men jag var duktig och satt en stund, reste mig och försökte verkligen tänka på hur jag rörde mig. Sen när jag kom hem var jag tvungen att lägga mig på soffan för värken blev nästan outhärdlig. Ryggen kändes som nån stack in knivar så fort jag rörde mig det minsta lilla. Sen strålade det fram i bäckenet på mig. Jag tänkte att det här kommer aldrig att fungera. Och jag hade rätt. Jag bröt fullständigt ihop. Jag kunde inte sluta gråta, jag ringde mamma och kände mig som om jag var liten igen. Jag grät och grät och tänkte att det snart inte finns några tårar kvar. Men det finns det, jag gråter fortfarande.

Så i dag fick jag ringa min underbara arbetsförmedlare för att berätta att det inte fungerade. I morse kom jag knappt och jämt upp ur sängen. Haltade sakta ett trappsteg i taget ner och är nu fullproppad med smärt stillande. Så nu kan jag i alla fall andas. Men det gör fortfarande så ont. Som tur är har jag en helt fantastisk arbetsförmedlare som försökte trösta mig så gott det gick. Han skulle ringa och prata med min handledare för att se om jag skulle kunna vara där 10 tim/vecka i stället. Han sa att han hade hållt tummarna för mig men var osäker på om jag skulle klara det. Men han sa att jag så klart skulle ta en vecka eller två eller längre tid för att läka min kropp "lite". Så det får det bli nu igen. Ska försöka att ta det väldigt lugnt och försöka att bli bättre. Sen ska jag försöka att få tag i ortopeden för att se om jag kan göra nåt så jag väntar på samtal från honom. Sen är min ulcerösa helt upp och nervänd, jag blöder som vanligt så jag väntar på samtal där med. Jag undrar om det inte blir cellgifter till slut här. De har sagt att fortsätter jag att blöda så ofta så måste de försöka att häva det, för det är inte alls bra att tarmarna helt tiden blöder.

Jag sa det i går till J att hade jag inte haft mina barn vet jag inte om jag hade orkat med det här. Jag är en sån social människa och jag behöver verkligen träffa folk. Jag blir snart tokig känns det som när jag gick och la mig igår så kändes det som att jag låg i en grav, vet att det låter konstigt, men det kändes verkligen så. Vet inte varför men ibland känns det som att det är lika bra att ge upp allting. Jag kommer aldrig att kunna leva ett "normalt" liv och det gör mig så otroligt ledsen. Jag undrar så vad jag har gjort för ont för att förtjäna denna smärta. Jag vill med kunna träna, gå på fester, springa efter barnen ja, helt enkelt vara mer aktiv än vad jag är i dag.

Ja, vi får väl se vad som händer, som tur är vet man inte vad framtiden bringar och det är kanske tur det. Eller???
Hoppas att ni andra mår bra i alla fall.

KRAM MILLA

söndag 30 maj 2010

Mors dag!!

I dag blev jag väckt av mina underbara barn med teckningar som de hade gjort :)) Jag har redan fått mina presenter i form av två däckstolar med bord till min fina altan, tack mina älsklingar, älskar er så....

I dag ska vi fira lilla mamma, jag och mina systrar ska "kidnappa" mamma och åka till en av mina systrar för att äta middag tillsammans och äta jordgubbar med glass. Sen ska hon få lite välbehövda kläder av oss. Jag har köpt en jättefin vårjacka med en skarvs till. Tror att hon kommer att bli jätteglad.

Hoppas ni andra där ute får en underbart härlig mors dag. För visst är vi värda att firas :))

KRAM MILLA

onsdag 26 maj 2010

Familjen!!!




Tänkte visa lite bilder under förra veckan och helgen som har gått. Bilder på min underbara familj som jag älskar över allt annat. Jag var bara tvungen att fota min man och sonen, J klippte gräset och då skulle A så klart göra likadant, han körde efter pappa med fyrhjulingen. Dom var så söta!!!!


Här är A han fyllde fyra för en vecka sedan han blev så glad för sina presenter, som han fick från övriga släkten :)),
 

Och här ser vi syster dottern med min dotter L samma dag på A födelsedag, vi hade såååån tur med vädret, solen sken och fåglarna kvittrade, jättevarmt var det. Så han fick en helt UNDERBAR födelsedag!!!
Jag känner mig så lyckligt lottad som har en sån underbar familj inkluderat mina syskon och mamma, tack för att ni finns i mitt liv och för att ni alltid är där och stöttar mig!! Jag älskar er ALLA!!

Kramar MILLA