Hur mycket ska man orka med??

Ja, jag skulle försöka att skriva nåt här varje dag, men det sket sig kan man säga. Sen jag skrev så har det som vanligt hänt en del i mitt liv och inget roligt.
I förgår var jag tvungen att köra in lilla mamma till akuten, för hon kunde inte se. Och så klart var det inget roligt besked man fick. Hon har redan tappat synen på det ena ögat, för där har hon haft en blödning på gula fläcken och försökt att spruta ögat för detta, men det gjorde ingen nytta så hon ser bara ljus och mörker på det ögat. Och vad händer nu då?? Jo, hon fick en likadan blödning på det andra ögat, så hon är i princip blind nu. Hon ser ljus och mörker och konturer men inga ansikten, kan inte läsa, kan inte se på tv, koka kaffe själv mm mm. Och vi som är mitt upp i hennes flytt.


För 10 månader sen så fick pappa en massiv stroke så han är förlamad på hela vänster sida, så han är på ett boende, 68 år bara. Och där står mamma med huset och allt själv. Och nu har hon äntligen fått huset sålt och vi syskon ska hjälpa henne med flytten. Eller rättare sagt så är vi mitt uppe i den. Och så tappar hon synen. Jag blir snart tokig!!!!!!!!! Hur mycket ska hon/pappa och vi syskon mäkta med......
Så just nu är allt upp och ner. Jag blir så ledsen för hennes skull så ni anar inte. Jag skulle vilja bo med henne och hjälpa henne med allt. Lät så sorgset när hon sa till mig i går att "jag visste inte vad klockan var när jag steg upp, utan fick sätta på radion för att veta". Så nu sitter hon där. Vi ska verkligen försöka att hjälpa henne på bästa sätt, men sen har vi ju alla våra liv att ta hand om. Usch, ibland är livet inte rättavist!


Jag känner att jag är helt slut, kroppen och huvudet är inte på topp ska ni veta. Jag känner mig helt jävla slut! Det är tur att man inte vet hur livet blir för då skulle det nog ibland vara outhärdligt.


I dag har jag och mamma varit och gratulerat pappa som fyllde år. Han var så glad att vi kom, men han var så trött hela tiden, han sov nästan hela tiden vi var där. Det är jobbigt att se någon som alltid har varit igång och på språng hela livet, ligga och tyna bort. Och nu mamma med......jag är bara ledsen.......


MILLA