Livet!

Jag sitter här och undrar vad livet går ut på! När man som jag ständigt mår dåligt så kan jag känna att livet rinner förbi mig alldeles för fort. Nu går jag omkring här med en fruktansvärd magont, jag blir snart tokig känns det som. Vet inte vad jag ska göra, det är min ulcerösa som spökar vet jag. Fast jag brukar inte ha så ONT. Men vi får se om det lägger sig.....


Det har ju varit så mycket omkring mig med mamma som inte ser och sen pappa som sitter på ett boende och den nya jobbet. Jag vet inte varför men ibland kör verkligen allt ihop sig.


Det jag undrar för mig är vad ska jag göra, jag hade eller rättare sagt har så många planer med mitt liv. Jag skulle vilja börja träna med hundar igen, skulle vilja gå med i en kör och börja sjunga igen, skulle vilja börja träna. Framför allt börja träna på ett gym. Jag älskade att träna och jag skulle vilja göra det igen, vet att jag mår bättre då, vet att värken blir mindre. Men JAG KAN JU INTE!!!!!!!!!!!!!!


Det gör mig så förbannad och framför allt så ledsen. Jag orkar inte ens träffa mina vänner, orkar inte ringa för jag har så jävla ont i magen, framför allt på kvällen. Låg i såna magplåger i går så jag kunde nästan inte andas. Och mentalt är jag helt slutkörd. Så hur FAN ska jag kunna leva!!! Jag vill så gärna göra allt detta men det går ju inte. Jag kan inte träna på grund utav min oförklarliga feber, kan knappt röra mig för min mage......JAG BLIR TOKIG!!!!


Så ibland undrar jag faktiskt varför man ska leva överhuvudtaget, finns det någon mening med att leva så här?? Jag hade så många planer för mig, jag skulle jobbat, jag skulle ha ett aktivt socialt liv. Visst ibland när jag mår bättre, hittar jag på saker, träffar vänner och så, men de alla månader som jag är sjuk per år känner jag bryter ner mig både fysiskt och psykiskt. Dessa dagar har varit tuffa ska jag säga, men jag måste för min egen skull och min familj rycka upp mig. Men det är inte lätt............


Men så är väl livet, en ständig kamp om allt.....
Jag vet så väl att andra med har det jättetufft, jag är inte okänslig för andra absolut inte! Alla har vi väl våra kors att bära antar jag. Andra jobbar och tycker det är pest för man inte hinner med något hemma, jag vet, jag vet. Men det enda jag BER om är att få vara FRISK!!!!!!
Så det var min "dagliga" klagan. Annars är det som vanligt, pappa dålig, mamma dålig, syrran dålig och jag är dålig!!! Vilken familj va???? Livet, livet, livet.............