Det var länge sen!!

Nu var det ett bra tag sen jag skrev nåt här, men nu äntligen fick jag tummarna loss :) Det har varit fullt upp här med förberedelser inför midsommarfesten som var vi hade här, 8 vuxna och 8 barn, fullt hus men så roligt vi hade :) Sen har dottern fyllt sju år så då var det mycket kring det med. Och så fick hon sina älskade marsvin. Jag köpte en hona och en hane, så söta så är de. Just nu är mannen ute i garaget för att göra en STOR bur som L ska ha på sitt rum. Annars är de ute när vädret tillåter, men vi har ju högsommar värme så de är ute för det mesta. Jag ska lägga upp lite bilder sen så att ni får se de små liven. Vi fick i alla fall världens gladaste sjuåring :)

Jag har faktiskt inte orkat att sitta här för jag har varit så jäkla slut helt enkelt. Det är roligt att ha folk hemma men det tar mycket på min kropp. Det känner jag och nu har jag börjat med akupunktur för mina knän. Allra helst sitter värken i knäna och höften och ryggen, men han sa att vi skulle börja med nåt och då blev det knäna. Och det gör sååå ont just nu, jag har inte känt något speciellt innan men i går var det fjärde gången som jag fick akupunktur och i går kväll och i dag gör det så vansinnigt ont, men det ska det väl göra antar jag. Jag hoppas bara att det hjälper med. Vi får väl se, jobbigt är det för jag har så svårt att sova för värken. Och trött är jag HELA tiden, vet inte varför men det känns som att jag skulle kunna sova dygnet runt. Så de är därför som jag inte har skrivit på länge för jag är helt enkelt för trött. Aj, aj aj, det spränger i mina knän, nej, dags för lite smärtstillande. Ha det gott alla så länge och njut i det fina vädret, det ska jag.......
KRAM MILLA

Marsvin!!

I dag ska jag köra i väg till djuraffären och köpa två marsvin till vår dotter som fyller sju år nästa vecka. Vi kommer att ha världens lyckligaste sjuåring :)) Hon är verkligen en sån djurvän så jag är överygad om att hon kommer att pyssla med dessa marsvin som ingen annan. Hon har så länge velat ha ett djur och vi har sagt nej, hela tiden, så hon kommer att bli helt chockad när hon ser vad hon kommer att få. Jag bara älskar att ge mina barn något som jag vet att de verkligen vill ha. Att se deras glädje i deras små ansikten är verkligen helt underbart :) Vi har ju redan en hund och MÅNGA katter men de är liksom inte hennes, hon vill ha ett djur som är bara hennes. Och det kommer hon att få. Jag ska lägga upp lite bilder sen i nästa vecka på de små liven. Jag ser och också fram emot att få lite mer djur. Jag ÄLSKAR djur.....

I dag skiner solen som bara den så först blir det att slänga sig i solstolen ute, jag är ganska fördärvad i min kropp efter att ha putsat fönster, mitt dumma nöt.....men i dag ska jag vila. Värme funkar så bra för min värk. Hoppas att den underbar solen skiner länge denna gången :))

Ha en bra onsdag alla!!
KRAM MILLA

Lite foton!!

Tänkte bara lägga upp lite foton på lite allt möjligt, mycket nöje :))

Jag och L som är en helt fantastisk vän, hon har varit ett otroligt stöd för mig. Hon lyssnar alltid och bryr sig verkligen, jag är så glad att hon finns i mitt liv :)) Vi har bara känt varandra i ca tre år men det känns som vi har känt varandra hela livet :))

Här är jag och L med våra barn och går utanför Sweden Rock med barnen, jättemysigt barnen fick lite prylar och de var jättenöjda, kryllade av människor men det var väldigt lugnt måste jag säga :))

Och efter Sweden Rock var det lite "party" för oss med hemma hos L med familj. Karlarna ville inte följa med utan de var hemma och hade redan börjat på festen :)) Jag drack Mojito, gott men farligt hihi :)) Sen bjöds det på marinerat hjortkött, som de grillade, jag åt som jag inte hade sett mat förut. Och här är då L i farten med maten och med tanke på Sweden Rock tyckte vi att denna bild passade, haha :))

Vår lille son ville så gärna ha snickarbrallor och i går fick han det från L, han blev SÅ glad :)) För han älskar att jobba med pappa (fast i bakgrunden syns L:s man, min fastande inte på bild, hahah) och just nu tidigt på morgonen har han byxorna på sig och är nu ute och krattar, så söt så!!

HA EN UNDERBAR SÖNDAG ALLA!!!!

KRAMAR MILLA

Min arbetsprövning!!

Jaha, nu är det klart att jag ska arbetspröva till hösten i stället. Och det känns väl okej. Jag tänkte först sätta igång med arbetsprövningen redan nu, men sen så kände jag att min kropp nog inte orkar med det just nu. Jag har i alla fall varit hos arbetsteraupeten och fått lite handledskydd och en kudde för min rygg. Sen fick jag en sån där griptång för att ta upp saker från golvet, för på morgonen så är jag så stel och har så ONT så jag kommer helt enkelt inte ner till golvet. Sen ska jag till sjukgymnasten nästa vecka för att se om det finns något som han kan hjälpa mig med. Det blir nog bra tror jag. Jag är nog ändå trots smärtan en obotlig optimist. Och det är väl bra det, jag tror att det är det som har räddat mig många gånger. Jag faller snabbt till botten men har faktiskt alltid på nåt sätt tatt mig upp igen. Det blir nog bra arbetsprövningen till hösten, ska göra allt som finns i min makt för att bli "lite" bättre så jag orkar jobba. FÖR JAG SKA JOBBA!!!!!!

Jag tror att det blir på något fritids eller förskola, har jag tänkt mig. Jag tror själv att jag behöver något mer rörligt arbete klarar inte att sitta stilla länge för min rygg allra helst. Vi får väl se vad det blir men jag ska i alla fall försöka.

Längtar tills i morrn då vi ska träffa goda vänner för grillning, fast först ska jag och kompisen + våra barn köra ner till Sweden Rock i Norje för att gå utanför. Det är massor med stånd med allt möjligt att titta på, nåt som är bra är att det inte är några karuseller, för de blir man ruinerad på. Fast det lär nog gå pengar ändå om jag känner mig själv rätt. Fatta hur stort det är där nere, 33 000 besökare!!!! Häftigt!

Hoppas ni med får en trevlig helg:)))
KRAMAR MILLA

Sweden Rock!!!!

Här är det dunka dunka hela tiden, man hör musiken nästan lika bra här som om man hade varit där. Det är säkert jätteroligt en jättefest men stackarna som är där, vilket väder :( Här regnar det så fint så och kallt är det för att vara i juni 12 grader och kl är nästan 21. Inget skoj alls, jag vill ha tillbaka värmen som var förra helgen och bara ligga på vår altan och ha det gott. Då mår jag som bäst, när det är varmt och skönt. Får väl se om det blir nån sömn i natt, svårt att sova när man hör hårdrocksmusik så fönstrerna skallrar. Men som sagt det är bara en gång om året och är slut på lördag så det är väl bara att försöka att stå ut, hihi.

I dag har jag varit hos en kompis, roligt som vanligt, skratt och lite skitprat alltid kul!!! Men det är lite det fina tål jag är helt slut när jag har varit iväg så, men det var det värt för det var så roligt!!! Nästa gång vi ses kanske inte blir förrän midsommar. Men då blir det fest!!!!!

MILLA

Acceptera!!

Jaha, vi får väl se hur det går med arbetslivet. Sen den måndagen har livet känns lite upp och lite ner. Ibland känner jag mig glad och tänker att det finns så mycket att leva för och ibland när den förbannade värken sätter igång så undrar jag om jag någonsin kommer att acceptera den.

Just nu i dag har jag fruktansvärt ont. Min colit artrit gör att varje led värker och bultar oavbrutet. Mina knä och handleder sprängvärker. Mina tarmar blöder så det tar jag medicin för igen och igen. Diskbråcken strular med nu för tiden, i dag strålar det ner i höger ben. AJ, aj,aj...................

Vi får väl se hur det går med arbetsprövningen.
Det jobbigaste är att jag aldrig kommer att acceptera att jag är sjuk, det vill jag inte för då känns det som att sjukdomarna har vunnit över mig och det vill jag inte tillåta dom att göra. En del säger att det är klart att du måste lära dig att ta det lugnt och så och det är ju så jävla lätt att säga. Jag menar det hjälper ju inte att jag vilar och sover eller går eller står eller sitter, jag har lika jävla ont ändå. När ska de fatta!!!!! Men visst sen visar jag alltid upp min glada "fasad", ALLA säger alltid "det är helt otroligt att du kan vara så glad ändå", men hallå det är jag inte. Inte innerst inne, innerst inne är jag så avundsjuk på alla som måste stressa iväg till sitt jobb och som är trötta på kvällen för att de har jobbat. Jag VILL med vara trött för att jag har jobbat. Jag hade varit så lycklig över att vakna SMÄRTFRI en enda morgon och stressa iväg till jobbet. Det är nog svårt för andra som är friska att förstå att jag vill det. Jag vet en som är reumatiker som jobbar 10 tim/vecka och när hon skulle gå hem på förmiddagen så säger en av hennes arbetskollegor "vad det måste vara skönt att gå hem så tidigt, jag ska jobba hela dagen", vet ni vad hon svarade då? Jo, "JAG JOBBAR GÄRNA HELA DAGEN FÖR DIG OM DU TAR MIN SMÄRTA". Jag tyckte det var en klockren kommentar. Visst var det? Men som sagt det är nog svårt för andra att förstå. Och i och med att jag alltid är glad och positiv så verkar det vara så svårt för andra att liksom tro på mig. Det känns lite som att de tror att jag kanske inte är så sjuk som jag säger att jag är. Men hallå!!!!!! Livet för mig eller för dom som är runt mig blir ju inte lättare av att jag går omkring och haltar och skriker av smärta eller klagar HELA tiden. Det hjälper ju liksom inte ett dugg. Det ända som händer är ju att människor tröttnar på att höra om sjukdomar hela tiden. Ja, jag vet inte, dom jag "gnäller" mest för är min familj, syskon, mamma och min man. Men som sagt ONT har jag hela tiden, varje sekund jag andas. Sen har jag mer eller mindre ont, i dag har jag mer.


Ja ja, vi får väl se vad framtiden utvisar. I går var jag hos en kompis och pratade lite skit, alltid kul. Och i morgon ska jag till en annan kompis och prata lite till. Lika mycket som jag skriver lite mycket pratar jag. Men jag bara ÄLSKAR det, hihi :))


Hoppas ni inte tröttnar på allt tjat om lilla mig, men det är så skönt att få skriva av sig. I dag börjar Sweden Rock här nere i Sölvesborg, jag hör musiken t o m hit. Dom får nog roligt fast tyvärr så regnar det och det ska fortsätta regna, hoppas de tog med paraply:))


Här är lite bilder på vår altan jag tycker den blev jättefin!! Han är så duktig min lilla man. Jag kan ju trösta mig med att jag kan sitta på vår altan i sommar och bara njuta :)))
Sen är det lite bilder på vår dotter vi var och gick vid Mörrumsån med vovven och hon poserade så fint så!!

TACK!!

Jag vill bara tacka alla mina vänner och min familj för allt stöd jag har fått, nu när mitt liv har kört ihop sig :)) Vad skulle jag ta mig till utan er, tack för att ni finns i mitt liv!!

KRAM MILLA

LEDSEN, SÅ LEDSEN.........

Jaha, då var det som vanligt helt kört. Jag började min nya arbetsprövning i går hos FK som handläggare för aktivitetstöd. Jag skulle gå en utbildning på tio dagar HELTID. Sen skulle jag vara där tjugo timmar i veckan. Jag var såååå nervös, det var det ända jag tänkte på och pratade om HELA tiden. Men för mig var detta en jättestor grej. Jag har ju inte "jobbat" på snart sju år så för mig var detta jättestort. Och så i går var jag där för första gången, det var jätteroligt men mycket, men jag kände verkligen att jag skulle klara av det, mentalt sett. Arbetskollegerna var hur trevliga som helst. Och jag kände mig så taggad. När jag var där så kände jag av min rygg och mina diskbråck, ja även min fibromyalgi kändes i hela kroppen, men jag var duktig och satt en stund, reste mig och försökte verkligen tänka på hur jag rörde mig. Sen när jag kom hem var jag tvungen att lägga mig på soffan för värken blev nästan outhärdlig. Ryggen kändes som nån stack in knivar så fort jag rörde mig det minsta lilla. Sen strålade det fram i bäckenet på mig. Jag tänkte att det här kommer aldrig att fungera. Och jag hade rätt. Jag bröt fullständigt ihop. Jag kunde inte sluta gråta, jag ringde mamma och kände mig som om jag var liten igen. Jag grät och grät och tänkte att det snart inte finns några tårar kvar. Men det finns det, jag gråter fortfarande.

Så i dag fick jag ringa min underbara arbetsförmedlare för att berätta att det inte fungerade. I morse kom jag knappt och jämt upp ur sängen. Haltade sakta ett trappsteg i taget ner och är nu fullproppad med smärt stillande. Så nu kan jag i alla fall andas. Men det gör fortfarande så ont. Som tur är har jag en helt fantastisk arbetsförmedlare som försökte trösta mig så gott det gick. Han skulle ringa och prata med min handledare för att se om jag skulle kunna vara där 10 tim/vecka i stället. Han sa att han hade hållt tummarna för mig men var osäker på om jag skulle klara det. Men han sa att jag så klart skulle ta en vecka eller två eller längre tid för att läka min kropp "lite". Så det får det bli nu igen. Ska försöka att ta det väldigt lugnt och försöka att bli bättre. Sen ska jag försöka att få tag i ortopeden för att se om jag kan göra nåt så jag väntar på samtal från honom. Sen är min ulcerösa helt upp och nervänd, jag blöder som vanligt så jag väntar på samtal där med. Jag undrar om det inte blir cellgifter till slut här. De har sagt att fortsätter jag att blöda så ofta så måste de försöka att häva det, för det är inte alls bra att tarmarna helt tiden blöder.

Jag sa det i går till J att hade jag inte haft mina barn vet jag inte om jag hade orkat med det här. Jag är en sån social människa och jag behöver verkligen träffa folk. Jag blir snart tokig känns det som när jag gick och la mig igår så kändes det som att jag låg i en grav, vet att det låter konstigt, men det kändes verkligen så. Vet inte varför men ibland känns det som att det är lika bra att ge upp allting. Jag kommer aldrig att kunna leva ett "normalt" liv och det gör mig så otroligt ledsen. Jag undrar så vad jag har gjort för ont för att förtjäna denna smärta. Jag vill med kunna träna, gå på fester, springa efter barnen ja, helt enkelt vara mer aktiv än vad jag är i dag.

Ja, vi får väl se vad som händer, som tur är vet man inte vad framtiden bringar och det är kanske tur det. Eller???
Hoppas att ni andra mår bra i alla fall.

KRAM MILLA