Livet!

Jag sitter här och undrar vad livet går ut på! När man som jag ständigt mår dåligt så kan jag känna att livet rinner förbi mig alldeles för fort. Nu går jag omkring här med en fruktansvärd magont, jag blir snart tokig känns det som. Vet inte vad jag ska göra, det är min ulcerösa som spökar vet jag. Fast jag brukar inte ha så ONT. Men vi får se om det lägger sig.....


Det har ju varit så mycket omkring mig med mamma som inte ser och sen pappa som sitter på ett boende och den nya jobbet. Jag vet inte varför men ibland kör verkligen allt ihop sig.


Det jag undrar för mig är vad ska jag göra, jag hade eller rättare sagt har så många planer med mitt liv. Jag skulle vilja börja träna med hundar igen, skulle vilja gå med i en kör och börja sjunga igen, skulle vilja börja träna. Framför allt börja träna på ett gym. Jag älskade att träna och jag skulle vilja göra det igen, vet att jag mår bättre då, vet att värken blir mindre. Men JAG KAN JU INTE!!!!!!!!!!!!!!


Det gör mig så förbannad och framför allt så ledsen. Jag orkar inte ens träffa mina vänner, orkar inte ringa för jag har så jävla ont i magen, framför allt på kvällen. Låg i såna magplåger i går så jag kunde nästan inte andas. Och mentalt är jag helt slutkörd. Så hur FAN ska jag kunna leva!!! Jag vill så gärna göra allt detta men det går ju inte. Jag kan inte träna på grund utav min oförklarliga feber, kan knappt röra mig för min mage......JAG BLIR TOKIG!!!!


Så ibland undrar jag faktiskt varför man ska leva överhuvudtaget, finns det någon mening med att leva så här?? Jag hade så många planer för mig, jag skulle jobbat, jag skulle ha ett aktivt socialt liv. Visst ibland när jag mår bättre, hittar jag på saker, träffar vänner och så, men de alla månader som jag är sjuk per år känner jag bryter ner mig både fysiskt och psykiskt. Dessa dagar har varit tuffa ska jag säga, men jag måste för min egen skull och min familj rycka upp mig. Men det är inte lätt............


Men så är väl livet, en ständig kamp om allt.....
Jag vet så väl att andra med har det jättetufft, jag är inte okänslig för andra absolut inte! Alla har vi väl våra kors att bära antar jag. Andra jobbar och tycker det är pest för man inte hinner med något hemma, jag vet, jag vet. Men det enda jag BER om är att få vara FRISK!!!!!!
Så det var min "dagliga" klagan. Annars är det som vanligt, pappa dålig, mamma dålig, syrran dålig och jag är dålig!!! Vilken familj va???? Livet, livet, livet.............

Så trött!!!

I dag har jag och Jan hjälpt mamma att flytta. Ja, en kompis till syrran var gullig och hjälpte till att bära de tunga möblerna. Som tur är, så skönt med så snälla människor. Så nu är det färdigt, ja, eller möblerna är flyttade och allt annat med. Men nu är det allt plock ´kvar och det lär ta tid. Men det får det göra helt enkelt. Och kroppen min känns som den ska gå av i bitar av värken men jag ska in där i morgon med och hjälpa till. Fattar inte riktigt hur jag ska orka men, det får jag göra på nåt sätt. För mammas skull. Ska försöka att hjälpa henne så mycket jag kan nu, för det behöver hon verkligen. Jag tycker så synd om henne. Men som sagt så ska jag och mina syskon vet jag hjälpa henne med så mycket vi kan. Jobbigast just nu är att hon bara gråter. Man vet inte riktigt vad man ska säga till henne, det känns liksom som man ljuger när man säger att allt ordnar sig, för jag tror inte att det gör det denna gången. Och det gör mig med så ledsen, jag trodde verkligen att allt skulle blir bättre nu när hon fick sin lägenhet i stan. Men det verkar bara bli jobbigt nu, när hon inte kan se. Ibland undrar jag om livet verkligen ska vara så här, bara elendä hela tiden. Men jag hoppas och ber att det nån gång ska vända för denna familjen.

Men nåt som är härligt med denna dagen är min underbara och fantastiska vän som jag har. Inte nog med att hon passade våra barn från 10 till 18 i dag, utan när jag kom och skulle hämta barnen då hade hon gjort godis till mig. Jag får nämligen inte äta vanligt godis utan bara äta marsipan och riktigt mörk choklad och när jag ska hämta dom så kommer hon med en burk full med godis som hon hade gjort till mig. Marsipanpraliner som var så fina och så goda. De var verkligen gjorde med omsorg. Är hon inte fantastisk så säg. Då börjar man liksom tro att det finns nåt gott i denna värld. Hon tänker alltid liksom ett steg mer än vad alla andra gör. Hon sa att hon tyckte synd om mig som inte fick äta nåt gott och då gör hon detta till mig. Till råga på allt så sköter hon ett helt hushåll, två små barn, jobbar LÅNGA dagar och mitt i allt detta så tar hon sig tid att göra godis till mig. Jag kan knappt med ord beskriva vad hon betyder för mig. Hon är den bästa man kan tänka sig. Nåt gott måste jag ha gjort för att förtjäna en sådan vän som hon.

Hoppas verkligen att alla har en sådan vän!!
Hoppas ni får en härlig start på veckan.
KRAM MILLA

Hur mycket ska man orka med??

Ja, jag skulle försöka att skriva nåt här varje dag, men det sket sig kan man säga. Sen jag skrev så har det som vanligt hänt en del i mitt liv och inget roligt.
I förgår var jag tvungen att köra in lilla mamma till akuten, för hon kunde inte se. Och så klart var det inget roligt besked man fick. Hon har redan tappat synen på det ena ögat, för där har hon haft en blödning på gula fläcken och försökt att spruta ögat för detta, men det gjorde ingen nytta så hon ser bara ljus och mörker på det ögat. Och vad händer nu då?? Jo, hon fick en likadan blödning på det andra ögat, så hon är i princip blind nu. Hon ser ljus och mörker och konturer men inga ansikten, kan inte läsa, kan inte se på tv, koka kaffe själv mm mm. Och vi som är mitt upp i hennes flytt.


För 10 månader sen så fick pappa en massiv stroke så han är förlamad på hela vänster sida, så han är på ett boende, 68 år bara. Och där står mamma med huset och allt själv. Och nu har hon äntligen fått huset sålt och vi syskon ska hjälpa henne med flytten. Eller rättare sagt så är vi mitt uppe i den. Och så tappar hon synen. Jag blir snart tokig!!!!!!!!! Hur mycket ska hon/pappa och vi syskon mäkta med......
Så just nu är allt upp och ner. Jag blir så ledsen för hennes skull så ni anar inte. Jag skulle vilja bo med henne och hjälpa henne med allt. Lät så sorgset när hon sa till mig i går att "jag visste inte vad klockan var när jag steg upp, utan fick sätta på radion för att veta". Så nu sitter hon där. Vi ska verkligen försöka att hjälpa henne på bästa sätt, men sen har vi ju alla våra liv att ta hand om. Usch, ibland är livet inte rättavist!


Jag känner att jag är helt slut, kroppen och huvudet är inte på topp ska ni veta. Jag känner mig helt jävla slut! Det är tur att man inte vet hur livet blir för då skulle det nog ibland vara outhärdligt.


I dag har jag och mamma varit och gratulerat pappa som fyllde år. Han var så glad att vi kom, men han var så trött hela tiden, han sov nästan hela tiden vi var där. Det är jobbigt att se någon som alltid har varit igång och på språng hela livet, ligga och tyna bort. Och nu mamma med......jag är bara ledsen.......


MILLA

Varje dag!

Jag har bestämt mig att från och med i dag skriva här varje dag. Tycker det kan vara kul att ha denna sida som en dagbok. Och berätta vad som sker i mitt liv.

I dag är jag tyvärr hemma från jobbet. Barnen är sjuka, förkylda och hostiga:( Tråkigt med tanke på att jag har jättekul på jobbet. Det går jättebra för mig, jag stormtrivs, barn är ju bara så härliga och personalen är super härliga. De låter mig verkligen vara med i verksamheten. Och det är jätteroligt.

Det bästa är också att jag känner att jag inte blir sämre, än så länge i alla fall. Jag är inte bättre men inte sämre heller. Höften och ryggen värker som bara den och övriga kroppen med. Men som sagt det är som vanligt. Däremot blev jag lite rädd för att förra fredagen rasade min mage ihop. Jag började blöda och sprang på toa som bara den. Men då bestämde jag mig för att ändra min kost. Och det har fungerat, jag hoppas bara att det fortsätter också. Däremot är jag väldigt trött, men det är ju inte så lustigt när man inte är van att ha såna rutiner. Lämna barnen och sen iväg, det är man inte van vid. Men så är nog livet för de flesta.

Jag är ändå lite nervös för sista oktober sen får jag inte mer ersättning....då är det bara att hoppas att jag orkar....
Men nu ska jag först och främst koncentrera mig på att öka upp timmar så nästa vecka ska jag öka med 2 timmar, till 12 tim/vecka. Jag håller tummarna för mig själv att jag klarar det.
Ha det gott alla
Kram MILLA

Ytterligare ett lustigt symtom:(

Jag har fått feber!!! Detta hade jag förra hösten och förra igen och nu är det tillbaka som ett brev på posten. Jag får feber så fort jag gör nånting, städar, fönar håret, går en runda, stressar det minsta, så hoppar febern upp till mellan 38.1-38.4 och jag fattar som vanligt ingenting. Så i dag måste jag ringa doktorn och försöka att få nån klarhet i detta.
Jag var hos doktorn förra hösten, men som vanligt med mig hittade de inget som kunde ge en förklaring. Men jag får väl gå tillbaka i dag så får de ta ALLA prover som finns och hittar de ingenting så får de skicka mig till infektion. För jag känner att jag måste få ett svar. Problemet är att jag blir ju så jäkla trött hela tiden och så blir jag på dåligt humör, stackars barnen. Tyvärr, så är det på dom jag blir arg när jag mår dåligt när de håller på och bårkar eller inte lyssnar, men det är ju så svårt för dom små stackarna att förstå att jag är sjuk.

Men jag hoppas att jag snart får ett svar, ska börja arbetspröva i morgon på dagiset, syskonavdelning. Jag undrar ju hur det ska gå, lite jobbigt att jobba när man har feber, men jag har nog inget val......fk har ju inte så där mycket tålamod precis. Jag blir ju snart "friskförklarad" antar jag, har bara min ersättning t o m sista oktober, sen ska jag nog vara frisk, eller hur?? Jag blir tokig, i dagens Sverige med denna regering så ska ALLA jobba, så är det bara. Jag hoppas och ber att det blir regeringskifte i september. För annars vet jag inte hur jag ska överleva. Jag får väl flytta till en hydda i skogen, heheh:))

Men nu ska jag koncentrera mig på att få en förklaring till febern...
Ha det gott alla!
Kram MILLa

Vår härliga kräftskiva!!

I går kväll/natt hade vi en kräftskiva för goda "grannar", gamla och nya vänner:) Vi hade så jäkla roligt, arton personer var vi. Jan och jag plus några goda vänner hjälpte oss att föreberada festen. Vi bjöd på mat och stod i sju timmar o lagade den. Plus alla goda kräftor och mycket goda snapsar hihi :) Men det gick faktiskt bra, har inte så där jätteont faktiskt. Lustigt nog!

Sen hade vi femkamp, tjejerna mot killarna, så roligt var länge sen jag skrattade så. Men nästa gång ska jag nog ha en visselpippa för det är inte lätt att överösta så många fulla o glada människor. Sen hade en kompis varit snäll och fixade en badtunna, så vi badade VARMT, sen ner till vår pool för att svalka oss. Jan och jag kom i säng vid fyra i morse, men trots att jag bara har sovit i fyra timmar känner jag mig helt okej. Som sagt en helt underbart rolig och härlig kräftskiva.

Känns som en jättebra avslutning på denna sommaren!

Här sitter vi på vår altan, under ett partytält, så mysig och härlig stämning:)

Ja, här äts det kräftor och pratas hej vilt:)

Femkampen många SKRATT:))

Sån smärta!!!

Ja, nu var det länge sen jag hörde av mig igen, men som sagt det blir så på sommaren. Vi har varit iväg på Skara sommarlande med vänner, barnen var helnöjda, ska lägga upp bilder på det senare :)

Men just nu känns det så jobbigt, jag har så fruktansvärt ont, så jag blir snart knäpp :( Ryggen känns som den är avslagen och höften med. Frågan är om det är mina diskbråck som spökar eller vad det är, men det gör så j....... ont. Jag vaknar av smärtan i ryggen varje jäkla morgon, sen får jag försöka med mycket möda att ta mig upp, sen halta ner för trappan och proppa i mig, tramadol, alvedon och lyrika för att stå ut. Sen krabbar knäna med, de vrålspränger de med, ja, hela kroppen skriker av smärta. Jag är svullen som bara den, benen, armarna, handlederna, min ulcerösa spökar med hela tiden. Fattar ingenting men jag är så mycket sämre denna sommaren än jag brukar vara. Ont i nacken, huvudet och så har jag fått feber med. Är det nån av er som har fått feber av er värk föresten? För läkarna fattar inte varför jag får det. Men de fattar ofta ingenting.

Som sagt det har varit en SKITSOMMAR om jag tänker på hur jag mått. Men jag har spenderat mycket tid med barnen och vänner och trots värken har det varit en mysig sommar på det viset. Men jag är rädd för hur jag ska orka att börja jobba, men jag VILL så gärna ska börja arbetspröva på en förskola på en syskonavdelning. Hoppas så att jag klarar det. Ska verkligen försöka....
Hur mår ni andra då, är ni med sämre? Ibland känner man sig så ensam med sina problem....

Milla