Har hållt på med tvätten, inte roligt med tyvärr nödvändigt, kroppen värker, framför allt känner jag av mina diskbråck så jag måste vara duktig och ta många pauser. Och de som känner mig vet nog att det inte är det lättaste. Som vanligt så måste jag lära mig att ta det lite lugnt. Varför är det så svårt tros?? Med mig är det nog att jag alltid ska var så jäkla duktig. Undrar om det är så för de flesta...kan det vara att vårt samhälle är uppbyggt på det viset. Eller är det nåt som man får hemifrån. Här hemma vet jag ju att ingen sätter press på mig, min underbara man som alltid har varit här och stöttat mig i alla väder, gör absolut inte det. Jag har verkligen haft tur med att välja man, han är bara bäst! Han har aldrig sagt till mig att jag ska sätta fart med nåt, utan faktiskt precis tvärtom, han bromsar mig ofta. Han brukar säga till mig att jag ska gå och lägga mig och vila istället om jag mår dåligt, men ennvis som jag är så gör jag det sällan. Jag kämpar varje dag för att leva ett någelunda normalt liv. Ibland kämpar jag nog för mycket. Jag kan liksom inte lägga band på mig.
Sen kom en kompis hit med sina barn, hon bara ringde vid halv fem och frågade om hon och barnen fick komma inom och så klart var hon välkommen!! Jag älskar verkligen såna spontanbesök!! Så vi fikade bara så middagen blev efter sju i kväll, men vad gör det då??? Ingenting, inte nu när barnen böjar bli lite större, de var bara lyckliga och sprang här ute på gården och hade bara så mysigt. Precis som lilla mamma hade!!! Men nu är jag totalt slut, så nu blir det Navy CIS och sen The Mentalist för i morgon ska jag jobba, ska bli kul!!
Milla
*vinkar* Välkomen till blogg livet. :)
SvaraRaderaAtt leva med värk kan inte vara lätt. Min pappa lever med det. Jag är skonad med bara lite värk som kommer och går.
Kommer kolla in här hos dig fler gånger.
Visst är det kul med spontana besök.
Mvh Tina H
Jag vet som du vad det innebär att leva med ständig värk, om någon trodde man blir van det så säger jag nej. Har så ont att det trotsar all beskrivning, kan inte vänja mig vid det.
SvaraRaderaVad roligt att du ska jobba, vad gör du då ? är du uttvingad, eller är det ditt rätta jobb ?
Ha en härlig dag !
Kramar
Hej Hej!! Vad kul att ni svarar :))) Ja, värken lär man aldrig vänja sig vid, den är så hemsk vissa dagar....på mig är nog ryggen värst, sen att jag svullnar nåt så fasansfullt.
SvaraRaderaJag arbetsprövar som Biståndshandläggare. Nej, jag har tyvärr inget jobb att gå tillbaka till. Arbetade inom ett projekt som tog slut för 7 år sen. Men jag är utbildad till Enhetschef (LSS-handläggare/Biståndshandläggare), inom äldre o handikappomsorgen. Jag är bara ute 10 tim/vecka nu i början, för så som jag är till naturen så är det nog bra. Vill göra ALLT alldeles för snabbt. SÅ det är nog bra att jag bara är ute 10 tim.
HA det gott både Tina o Agneta
Så kul att ni tittar inom, ni är hjärtligt välkomna :))
HA det gott
Kram Milla
Det är väl så att man lär sig leva med värken till slut. Jag har kämpat i många år och först nu känner jag att jag lyssnar ganska bra på kroppen.
SvaraRaderaLivsmönstret är ett annat idag. Jag vet att det inte går att göra allt på samma dag, allt måste delas upp i mindre portioner.
Så får man leva med att aldrig känna att hela huset är rent samtidigt. Det går att leva med.
Julpyntningen brukar dock gå illa för mig ;) Jag älskar julen och att göra julfint, men jag vill gärna göra allt klart på en gång, inte ta lite då och då. Till första advent vill jag vakna upp till ett julhem.
Första advent vaknar jag alltid upp med så ont i ryggen att själva julfriden kommit av sig.
Inte lätt att lyssna alla gånger.
Men skam den som ger sig ;) till slut ska väl även jag lära mig julpynta rätt. Eller nåt!
;)